PDF-format om Historia om NNFK
Under det tidiga 1960-talet började fågelhundsägare i främst Jämtlands län att vilja samverka för att åstadkomma gemensamma aktiviteter för att utveckla fågelhundsporten.

Först ut var Vorstehhundägarna som bildade en klubb och livligt propagerade för vorstehhundarnas förträfflighet.
Detta fick som resultat att antalet vorstehhundar ökade explosionsartat speciellt i Östersundstrakten. Det ansågs bland allmänheten att tyska fågelhundar, speciellt den strävhåriga vorstehn, var överlägsen de engelska fågelhundarna som jakthundar.
Detta retade förståeligt ägarna av engelska fågelhundar som använde sina hundar till fjälljakt.

En av dessa var norrmannen Sven Lenes som kommit som flykting till Sverige under kriget och bosatt sig med sin familj i Östersund.
Sven Lenes hade hemma i Norge deltagit och fört egna engelska settrar vid jaktprov bl.a. i Kongsvold. Han hade där erfarenhet av och sett de engelska fågelhundsraserna, bretonspaniel och vorstehhundar tävla efter samma regler och funnit att fjälljakt var vorstehhundarna på intet sätt bättre än de andra raserna. Han tog därför initiativ till att tillsammans med några likasinnade bilda en regional fågelhundklubb för de engelska rasera.

Under denna tid bedrev specialklubbarna, SSK, SPK och SISK, var för sig själva eller i samverkan enstaka jaktprov och dressyrkurser i fjällvärlden. Klubbsamverkan skedde inom ramen för ”Fågelhundklubbarnas samarbetsnämnd”, föregångaren till FA. De ordnade bl.a. ett fjällprov i Vålådalen 1967, på statens mark som arrenderades av Sven Lenes. Troligtvis diskuterades där en framtida organisation för landet, där den nybildade lokala klubben tillsammans med den sedan fler år verksamma Över Norra Fågelhundsklubb och de befintliga regionala klubbarna i södra Sverige skulle ingå i och arbeta efter samma stadgar som beslutas av Fågelhundklubbarnas samarbetsnämnd.

År 1968 genomfördes det första internationella fjällprovet i Storlien i NNFK:s regi. Sven Lenes stod själv som ekonomisk garant för provet och till sin hjälp för provets genomförande anlitade han intresserade klubbmedlemmar från specialklubbarna. Nedre Norra Fågelhundsklubben konstituerades med styrelseledamöterna Sven Lenes, Östersund, ordförande, Lars Henrik Berg, Östersund, sekreterare och Per Andersson, Sundsvall, kassör. Genom denna styrelsesammansättning blev både Y- och Z- län representerade.

Klubben medverkade från start och alla år gramgent i SV. Kennelklubbens specialklubbars årliga internationella utställning i Östersund och Sundsvall, vilket har gett bidrag till den kostnadskrävande jaktprovsverksamheten.
Fjällprovet 1969 genomfördes i Bruksvallarna där SSK:s dåvarande v.ordf. Sven Oleinkoff ställde sina marker vid Mittåkläppen – Skarsfjället till förfogande.
Samma år genomförde SPK och SSK i samverkan en uppskattad dressyrkurs i Vemdalen.
Fågelhundklubbarnas samarbetsnämnd upplöstes 1967, men samarbetet mellan specialklubbarna fortsatte och 1970-01-01 bildades FA.

1970 – års fjällprov genomfördes i Duved på marker som upplåtits av L-E Eckerström och Hans Markstedt.
Till Bruksvallarna fick vi återkomma 1971. Däremot fick fjällorvet inställas 1972 p.ga. markbrist.

År 1973 träffades ett avtal med ledningen för Storliens Högfjällshotell om att få disponera hotellets marker för ett årligt fjällprov. De goda och välbelägna markerna och för att kunna bereda flera deltagares plats då fick klubben även disponera delar av fastigheterna Visjön och Rensjösätern.

Klubbverksamheten under åren bedrevs enligt överstående beskrivning av Sven Lenes. År 1974 avsade sig de övriga ledamöterna sig sina uppdrag, samtidigt som verksamheten blev större och Sven Lenes fick en allvarlig sjukdom. Läget började bli ohållbart varför ett formellt årsmöte sammankallades 1976-05-15 och en ny styrelsen utsågs med följande sammanställning.

Han-Erik Brännström, SSK, ordförande
Eivor Holmstedt, SISK, sekreterare
Lars Hallberg, SPK, kassör
Sven Lenes fick uppdraget att verka som sammankallande i valberedningen.

Fr.o.m. detta årsmöte har NNFK haft regelbundna protokollförda styrelse – och årsmöten.

Proven i Storlien blev populära och närheten till Norge medförde ett allt större antal deltagare därifrån. Klubben utvecklade goda kontakter med Norsk fågelhundsport och allt flera domare anlitades därifrån. Detta sågs inte enbart positivt av Sydsveriges tongivande fågelhundsmänniskor, vilka ansåg att man i Norge var alltför frikostiga med utdela högre prisvalöer.  NNFK ansåg däremot att norska domare i allmänhet var mera erfarna och kunniga i fjälljakten än sydsvenska domare. Allt gick bra fram till hösten 1978, då klubben fick ett telefonsamtal från FA med uppmaningen att en av klubben inbjuden norsk domare ej skulle få tillåtelses att döma i Storlien. NNFK kunde ej acceptera detta varför jaktprovet inställdes detta år. Med anledningen av detta utarbetade styrelsen en motion som tillställdes samtliga moderklubbar. Dessa uppmanade sena FA att se över gällande rutiner.

Det förslog att en förfrågan skulle ställas i NNP som arrenderade jakten på Medstugans egendom om att få disponera markerna några helger per år för jaktprov. Ordföranden och Einar Holmvik besiktigade markerna och fann dem mycket lämpliga för provverksamhet varefter klubben fick NNP:s tillstånd att genomföra både ett höstprov och ett vårprov.
Det första provet i Medstugan genomfördes 30/9 – 1/10 1978 i rykande snöstorm. Trots vädret gav provet mersmak och en klubbmatch mot Vorstheklubben genomfördes redan i november samma år.

NNFK:s styrelse beslutade 1978-08-20 att ansöka hos FA om att få anordna ett vårprov för fågelhundar. Detta var man mycket tveksamma till i Sydsverige. Man ville inte godkänna användandet av startpistol och framför allt var man tveksamma till att använda skidor, vilket skulle begränsa möjligheterna för sydsvenska deltager. Till slut gavs ändå tillstånd till att genomföra fjällrovet och det första vårfjällprovet i landet ägde rum i Medstugan 3 – 4 maj 1980, med lyckat resultat.

Klubben genomförde i augusti 1979 en uppskattad dressyrkurs i Stora Blåsjön med Einar Holmvik som instruktör.

Inom klubben talade man ofta om att man skulle arrangera ett ”fjällderby” med samma regler som det traditionella sydsvenska derbyt. Klubben beslutade att tillskriva ÖNFK och föreslå en gemensam ansökan till FA att få anorna ”fjällderby”. ÖNFK blev mycket intresserade och svarade att klubbarna bör alternera som arrangörer och att derbyåldern borde förlängas till 34 månader.
FA utarbetade regler och slutade att unghundsprovet ej fick benämnas derby utan skulle heta ”Fjällpokalen” och att provet dessutom skulle innehålla ”Svenska Fjällmästerskapet”. Det första provet genomfördes i Duved 29 – 30 augusti 1981.
Proven i Storlien genomfördes sista gången 1989. Orsaken var att en ny direktör tillsats för hotellet. Han upplät hotellets marker för personaljakt och därför var klubben tvingad att söka andra provmarker.

Klubben tillskrev Länsstyrelsen för att om möjligt få arrendera renbetesland för kommande prov – och träningsverksamhet.
Länsstyrelsen godkände ej detta men i den senare omorganisationen av jakttillstånden på renbetesland har det gamla förslaget genomförts i samband med tillskapande av tränings. – och provmarker inom Mittådalens sameby.

1980 drabbades landets hundar av en ”Parvovirusepedemi”. Detta medförande att klubben p.g.a. smittorisken inställde det planerade provet i Medstugan.

Vid årsmötet 1981avgick Hans-Erik Brännström som ordförande och ersattes av Nils W. Nilsson.

Östersund i maj 2010-06-05

Hans-Erik Brännström

Ordförande i NNFK 197 6- 1989

P.S. Alla årsmötets- och styrelseprotokoll för min tid som ordförande finns i mina ägo liksom all korrespondens med FA, moderklubbarna samt utredningar om missförhållande mm.
Om detta önskas till klubbens arkiv kan handlingarna kopieras på klubbens baskostnad. DS.

Till minne av Leif Berglund

Leif Berglund, Ås, har lämnat oss vid 72 års ålder. Med hans bortgång försvinner en varm och genuin människa, en kunnig hundmänniska och en hederlig jaktkamrat – alldeles för tidigt.

Leifs intresse för jakt med stående fågelhundar tog sin början redan i slutet av 1970-talet. Den första egna hunden, den Engelsk Settern Major, blev starten på ett livslångt engagemang. Tillsammans med sin hustru Barbro grundade han kenneln Åshamras – namnet är en sammanslagning av hemorten Ås och Hamra i Duved, där Leif hade sina rötter. Under kennelns namn formades generationer av hundar som gjorde avtryck både på jaktprov och utställningar. Leif arbetade målmedvetet för att utveckla rasen och hans hundar bar tydliga spår av hans omsorg, kunskap och passion.

Leif hade ett brinnande engagemang för de brittiska stående fågelhundarna. Genom dressyrkurser och otaliga samtal hjälpte han hundägare att hitta vägen till fungerande och harmoniska jakthundar. Han var alltid generös med sin tid, sin erfarenhet och sitt lugna sätt att förmedla kunskap.

Som jaktprovsdomare och mångårig styrelseledamot i NNFK, liksom i sitt arbete i avelsrådet och som ordförande inom SSK, satte Leif tydliga avtryck. Hans ambition, hans äkta intresse och hans djupa kunnande gjorde honom till en ovärderlig kraft. Leif var aldrig främmande för en diskussion om avelsfrågor eller dressyr – tvärtom välkomnade han sådana samtal och mötte alltid andra med respekt och nyfikenhet.

Men framför allt minns vi Leif som en hedersman. En god och pålitlig vän, en trygg jaktkamrat och en människa man alltid kunde lita på. Värmen och omtanken han spred omkring sig kommer att leva kvar länge hos alla som fick förmånen att lära känna honom.

Leif lämnar ett tomrum efter sig, men också många ljusa minnen. Vi är många som känner djup tacksamhet över att ha fått dela vägar med honom.

Vila i frid, Leif.

Bengt-Eric Elgendahl