NNFK - Nätverket
Nedre Norra Fågelhundsklubben

NNFK är en lokalklubb under FA.
Huvudsakligen arrangeras jaktprov och utställningar. NNFK arragerar även träningssamlingar med instruktör samt att vi har flera utbildade instruktörer som anordnar lydnadskurser i egen regi.

Som medlem i någon av rasklubbarna blir du som är bosatt i Jämtland/Härjedalen, Gävleborg eller Västernorrland automatiskt medlem i NNFK. Du får information om våra aktiviteter i tidningen Avance, en gemensam medlemstidning för samtliga fågelhundsraser ingående i Fågelhundklubbarnas Arbetsutskott (FA). Avance utkommer med fyra nummer per år samt en Årsbok.

Totalt har vi 512 st medlemmar varav en stor del kvinnor.

 Klubbens aktiviteter består av:

Jaktprov höst och vinter ca 700 starter
Fjällträning för nybörjare ca 80 deltagare
Dessutom har vi klubbdagar med olika aktiviteter, skytte, dressyr och olika föreläsningar.
Utbildning av funktionärer och instruktörer.
Många medlemmar deltar i ripinventering på olika område.

Ripjakten i på renbetesfjällen

Statistiken för jaktåret 2003/04 i Jämtlands län visar på sammanlagt 14 801 jaktdagar. Dessa fördelas på 11 416 jaktdagar för jägare med dygnstillstånd (av dessa var 1504 inom Tåssåsens försöksområde) och 3 385 dagar för jägare med årstillstånd.

Enligt Fjällmistrarapport nr 9, ”Småviltjakt i Jämtland 2003 – så tycker jägarna”, har man fått fram följande faktaunderlag:

• ·  80 % av jägarna jagar med stående fågelhund
• ·  En normal jaktresa varar 3 dagar
• ·  Jägare med årskort har en kostnad/jaktdag på         364,- varav     64,- i resekostnad
• ·  Jägare med dygnstillstånd en kostnad på               1 138,- varav   327,- i resekostnad
• ·  Jägare enl Tåssåsenmodellen en kostnad på          1 288,- varav   296,- i resekostnad
• ·  Cirka 80 % av jägarna vill inte ha Tåssåsenmodellen eller privata entreprenörer som skall arrendera exklusiva områden för att utveckla jaktturismen. Merparten vill att länsstyrelsen skall bestämma

För jaktåret 2003/04 innebär det att jägarna som jagar på statens upplåtna områden inom renbetesfjällen totalt lägger ut ca 16,3 miljoner kronor per år på sitt intresse bara för jakten i Jämtlands! Tar man bort kostnaderna för resor kvarstår ca 11,9 miljoner kronor som förbrukas i Jämtland.

För jaktåret 2004/05 där statistiken för närvarande inte föreligger torde man kunna utgå från den hittillsvarande utvecklingskurvan då det gäller antalet jägare och öka på 2003/04 års siffror med 7 %, vilket i sin tur skulle leda till 12,7 milj. kr/år exkl. resekostnader.

10,2 milj. kr/år kommer från jägare som jagar med stående fågelhundar.

Konklusion

Fågeljakten med stående fågelhund har vuxit till en stor social rörelse där inte bara jakten är det stora engagemanget utan även den sociala samvaron i hundklubbarna med utbildning och träning och provverksamhet. Detta är inte ett engagemang enbart för hundägaren utan även för hans/hennes närmaste omgivning.

Tack vare den utbildnings-, tränings- och provverksamhet som de olika fågelhundsklubbarna bedriver torde vi sitta inne med den största samlade kunskapen om just ripjakt med stående fågelhund på statens marker ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Dessutom representerar de engelska och kontinentala fågelhundsklubbarna ca 5000 hundägare och jägare i Sverige.  Vi är säkra på att ingen i våra organisationer skulle ta illa upp om vi skulle bli tillfrågade om vad vi tycker i olika frågor rörande småviltjakten.

Vi svenska jägare som sedan denna jakts tillkomst äntligen fått möjlighet att jaga på områden som förut bara ett fåtal var förunnade, kräver nu fortsatt rätt till jakt i enlighet med 1992 års riksdagsbeslut.

Vi motsätter oss en kommersialisering av jakten där lokala entreprenörer skall få arrendera exklusiva områden för att utveckla jaktturismen. Detta skulle med största sannolikhet leda till att våra yngre svenska jägare ej längre kommer att ha de ekonomiska förutsättningarna att konkurrera om jakten. Detta var väl inte syftet med 1992 års riksdagsbeslut.

Kontaktperson för NNFK

Anders Dahl
Såå 1291
83013 Åre
aredahlens@telia.com

NNFKs hemsida http://www.nnfk.com/

Till länsstyrelsen i Jämtlands län
kopia Svenska Jägareförbundet Mitt

Nätverket för Norrlands Ripjakt, NNR - representerar medlemmar i de Engelska Fågelhundsklubbarna för pointer och setter och lokalavdelningarna inom Svenska Vorstehklubben för vorsteh, münsterländer och ungersk vizsla från Mälardalen i söder till Karesuando i norr.

I bifogat underlag presenterar vi våra organisationer som har verksamhet i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten på statens marker ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Verksamheten består av fågelhundsträning, jaktprov och jakt. Det är dessa medlemmar med sina jaktvänner som i främsta hand nyttjar möjligheterna till småviltjakt (läs ripjakt) på statens områden i ovannämnda områden.

I NNR representerar vi över 2 500 medlemmar. Vi är i vår tur är anslutna till våra respektive riksorganisationer med sammanlagt cirka 5 000 medlemmar. Fågeljakten med stående fågelhund har vuxit till en stor social rörelse där inte bara jakten är det stora engagemanget utan även den sociala samvaron i hundklubbarna med utbildning och träning och provverksamhet. Detta är inte ett engagemang enbart för hundägaren utan även för hans/hennes närmaste omgivning och där vi numera i större utsträckning tack vare fjälljakten har fått betydligt fler kvinnliga och yngre medlemmar i våra organisationer.

Vi befarar nu att den småviltjakt på statens marker ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen som blev tillgänglig i och med 1992 års riksdagsbeslut är föremål för förändring som begränsar möjligheten till vår verksamhet i dessa områden.

Vi jägare som sedan denna jakts tillkomst äntligen fått möjlighet att jaga på områden som förut bara ett fåtal var förunnade, kräver nu fortsatt rätt till jakt i enlighet med 1992 års riksdagsbeslut.

Vi motsätter oss också en kommersialisering av jakten där lokala entreprenörer skall få arrendera exklusiva områden för att utveckla jaktturismen. Detta skulle med största sannolikhet leda till att våra yngre svenska jägare ej längre kommer att ha de ekonomiska förutsättningarna att konkurrera om jakten och detta var väl inte syftet med 1992 års riksdagsbeslut.

NNR stödjer härvid Svenska Jägareförbundet och dess skrivelse till landshövdingarna i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten, det så kallade ”Landshövdingebrevet” 2004 samt Jägareförbundets yttrande till Jakt- och fiskerättsutredningen 2005-01-27.

Tack vare den utbildnings-, tränings- och provverksamhet som de olika fågelhundsklubbarna bedriver torde vi sitta inne med den största samlade kunskapen om just ripjakt med stående fågelhund. Vår verksamhet utgör en grund för att utveckla jakten i fjällvärden samtidigt som vi är övertygade om att vi kan bidra till att jakten med hund kan utföras så att konflikter med övrig verksamhet minimeras.

NNR – Nätverket för Norrlands Ripjakt – består av följande klubbar och lokalavdelningar:

 MFK Mellansvenska Fågelhundsklubben                 SVK Mellansvenska

NNFK Nedre Norra Fågelhundsklubben                   SVK Jämtland – Västernorrland

VVK Västerbottens Fågelhundsklubb SVK Västerbotten

SNFK Södra Norrbottens Fågelhundsklubb             SVK Bottenviken

ÖNFK Övre Norra Fågelhundsklubben                     SVK Malmfälten

[2007-04-17]

Hej !

Som ni ser lever frågan och Eskil E ser fortfarande möjligheter till positiva förändringar, mest för länsbor men i förlängningen även för jägare boende i Sverige. (Debatten är från den 14:e april i riksdagen.)

Det som däremot skrämmer är hans argumentation. Ett exempel han anför för regelförändringen är att en svensk boende i Danmark inte skulle kunna jaga med det gamla systemet men däremot en dansk boende i Sverige. Att han tar upp en så marginell företeelse, i sammanhanget, som argument gör att åtminstone jag funderar vad det är för politiker vi har som styr den här frågan. Att han sedan slutar debatten med att han förutsätter att de sakkunniga på länsstyrelserna styr upp det nya systemet, så att det kommer att fungera bra, gör att man funderar om han över huvud taget har lyssnat på någon från fjällänen förutom de tre helikopterföretagen. Har han sovit sig igenom hela debatten. Har han inte uppmärksammat Norrbottens fruktlösa försök att bibehålla det gamla systemet för att man förstår att det nya inte kommer att fungera. Har han inte fått information från Jämtlands Länsstyrelse att man inte ens är i närheten av de resurser som behövs för att övervaka det nya systemet.

Hela debatten visar på att vi inte ska sluta påverka/informera då risken är stor att det fortsätter bli hur tokiga beslut som helst och vi måste försöka få det, något så när, på rätt köl. Utnyttja alla era upparbetade kontakter för att de sin tur verkar för bättre beslut i frågan.

/leif

Svar på interpellation 2006/07:436 om förvaltningen av småviltjakten på statens marker i fjällområdet

[2007-03-26]

Till

                                                   folkvalda representanter i Sveriges Riksdag

De Engelska och Kontinentala fågelhundsklubbarna, Svenska Bretonklubben och Specialklubben för Skällande fågelhundar ställer sig bakom följande uttalande: 

Som företrädare för flera fågelhundsklubbar med ett stort antal medlemmar som utnyttjar möjligheten till småviltjakt på statens mark ovan odlingsgränsen, vill vi framföra följande synpunkter på diskussionerna om regeländringar för utländska jägare med anledning av EU-kommissionens frågor till regeringen.

Först och främst vill vi slå fast att de regleringar av utländska jägares jakt, som med tiden införts av alla tre berörda länsstyrelser, inte införts av småaktighet, utan därför att det helt tydligt varit nödvändigt. De svenska markerna har huvudsakligen utnyttjats av utländska jägare som i hög grad faktiskt stängt ute svenska jägare – dels genom ren trängsel, dels genom att köpa upp de begränsade antal jaktkort som funnits tillgängliga. Tyvärr är det också väl belagt att de utländska jägarna inte alltid skött sig enligt regler och god jägarsed.

För oss som lever med den här jakten och de här markerna står det helt klart att det är nödvändigt att reglera utländska jägares tillgång till jakt på statens mark ovan odlingsgränsen, om vi ska kunna tillgodose svenska jägares rättmätiga intresse av jakt på sina egna statliga marker.

Det är också svindlande perspektiv som öppnas, om det inte längre blir möjligt att gynna den egna befolkningen i en fråga som denna.

Är det då möjligt att fortsätta att upplåta älgjakt till ortsbor i fjällkommunerna? Husbehovsfiske? Vilka blir konsekvenserna i resten av landet och på privatägda marker? Klarar sig ens vissa skogsbolags inställning att lokala jaktlag ska ges förtur vid upplåtelser av älgjakt – det är ju inte bara staten utan även företag som upplåter jakt, numera en tjänst?

Vi kräver att regeringen genomför en konsekvensanalys av ändrade regler innan några ändringar genomförs. Länsstyrelserna i Västerbotten och Jämtland måste också återkalla sina beslut att jämställa svenska och utländska jägare.

Vi vill också framföra att vi noterat regeringens tvekan att försvara nuvarande ordning. Detta väcker en synnerligen stor oro i våra led. Inför valet hävdade Alliansens företrädare att den stod på jägarnas sida i en rad viktiga frågor, men redan nu vacklar regeringen i en ödesfråga för många jägare och alla andra som har intresse av en klok förvaltning av naturresurserna på våra statliga marker!

EU-kommissionen har frågat den svenska regeringen hur de gällande reglerna stämmer överens med EU:s regler för fri rörlighet för tjänster och diskrimineringsförbudet. Vi anser att regeringen som våra företrädare är skyldiga att svara EU-kommissionen att det svenska folkets beslut genom riksdagen gäller – inte att ändra reglerna.

En rädsla för att hamna i EU-domstolen är ingen ursäkt. I denna fråga är EG-rätten minst sagt ett osäkert rättesnöre, och utifrån ett naturresursförvaltningsperspektiv likaväl som ett moraliskt perspektiv eller för den delen ett demokratiperspektiv, råder det ingen tvekan om att vi har rätt att förvalta våra egna marker till förmån för våra egna medborgare, markernas kollektiva ägare. Precis som våra nordiska grannländer gör när de förvaltar jakten på sina statligt ägda marker.

Vi kräver därför att regeringens första åtgärd gentemot EU-kommissionen blir att klargöra att upplåtelsen av jakt inte är en tjänst i EG-rättslig mening, utan en naturresurs och en kulturyttring som på de statliga markerna administreras åt och för markägarna, det svenska folket.

Vilken rättvisa får det svenska folket inom EU:s rättsystem om regeringen inte vågar stå upp inför EU-domstolen och ens försöka hävda denna rätt?

Arvidsjaur den 21 mars 2007

Rolf Sandström
Ordf. Södra Norrbottens Fågelhundsklubb

Svenska Bretonklubben
Svenska Gordonsetterklubben
Svenska Irländska setterklubben 
Svenska Pointerklubben 
Svenska Engelska setterklubben 
Specialklubben för Skällande fågelhundar 
SVK Malmfälten
SVK Bottenviken 
SVK Västerbotten 
SVK Jämtland - Västernorrland 
SVK Mellansvenska 
SVK Östsvenska 
SVK Småland - Östergötland
SVK Gotland, SVK Södra 
Övre Norra Fågelhundsklubb 
Södra Norrbottens Fågelhundsklubb 
Västerbottens Fågelhundsklubb 
Nedre Norra Fågelhundsklubb 
Mellansvenska Fågelhundsklubben
Västsvenska Fågelhundsklubben
Östsvenska Fågelhundsklubben
Ölands Fågelhundsklubb 
Gotlands Fågelhundsklubb 
Södra Fågelhundsklubben

[2007-03-26]

Hej !

Detta pressmeddelande ligger ute idag.

Förutom detta har en norrman anmält förfarandet att kommunbor ska kunna lösa årskort till Kommerskollegiet. Kollegiet har i sin tur ställt denna fråga till regeringen.

/leif

Pressmeddelande 22 mars 2007
Jordbruksdepartementet

Förändring av småviltsjakten

Regeringen ändrar i dag rennäringsförordningen så att det inte längre är möjligt att utestänga jägare som inte är fast bosatta i Sverige från småviltsjakten ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen. För att garantera goda viltstammar även i framtiden kan småviltsjakten fortfarande begränsas - men i så fall på andra grunder än folkbokföring och nationalitet.

Enligt den bedömning regeringen gjort kan kravet i rennäringsförordningen på fast bosättning i Sverige utgöra ett indirekt diskriminerande hinder för rörelsen för tjänster, vilket strider mot EG-fördraget. Av den anledningen tas kravet på fast bosättning i Sverige bort ur förordningen.
- Förändringen görs för att vi själva även i fortsättningen skall kunna bestämma över den svenska jakten. Vi undviker nu risken att det blir EG-domstolen som bestämmer villkoren för småviltsjakten, säger Eskil Erlandsson.

Detta hindrar dock inte att regionalpolitiska aspekter beaktas i frågan om upplåtelse av småviltsjakt. Företräde skall fortfarande ges sådana personer som har jakten och fisket som en väsentlig del av sin försörjning eller som bor i fjällnära områden. Dessutom skall det vid upplåtelse av småviltsjakt och handredskapsfiske på statens mark ovan odlingsgränsen tas hänsyn till rennäringen, miljön och turismen. Upplåtelsen måste även vara förenlig med god viltvård.

- Jag har för avsikt att uppdra åt Jordbruksverket att följa vad ändringen innebär för jakttrycket, miljön, rennäringen och den öppna fjälljakten. Det förefaller naturligt att verket även analyserar hur man inom EG-fördragets ram kan säkerställa lokalbefolkningens möjlighet till småviltsjakt i fjällen, fortsätter jordbruksminister Eskil Erlandsson.

- Jag vill också lyfta fram möjligheterna att utveckla jaktturismen. Det finns behov av ökad sysselsättning i glesbygden och förändringen ger förutsättningar för att fler skall kunna få arbete inom alltifrån hotell och affärer till turistföretag, avslutar Eskil Erlandsson.

Kontakt

Therese Bengtsson
Pressekreterare hos Eskil Erlandsson
work 08-405 11 88
cell 070-519 01 59
e-post till Therese Bengtsson

Magnus Kindbom
Stabschef
08-405 20 72
070-519 61 80

[2007-03-26]

Hej !

Sametinget och Jägarförbundet på samma papper.

Starkt!

/leif

Öppet brev från Jägareförbundet och Sametinget

[2007-03-26]

Hej !

Det är bara att konstatera att jägarnas värde hos politikerna är störst under valrörelsen därefter är vår uppfattning inte så mycket värd.

Men man måste ändå I ärlighetens namn konstatera att det finns ett flertal politiker som verkligen jobbat för fjälljakten men det räckte det inte heller. På min fråga om vad vi gör nu har Helene Pettersson (s) Västerbotten svarat så här:

” Hej Leif,

Tack själv!

Håller helt med dig om frustrationen. Regeringen har fattat ett beslut som är obegripligt. Man undrar hur de tänkte!

Nu ska vi fortsätta leva om. Splittringen mellan regeringen och de som valt dem är stor. Jag tycker man ska ligga på sina lokala politiker - ställ dem till svars! Fortsätt skriva insändare i tidningar! Låt ingen tro att vi tiger och samtycker sedan beslutet är fattat!

Det ligger en interpellationsdebatt om frågan på tisdag i kammaren. Det är dock en moderat som har skrivit den, så vi får väl se om den blir av nu när beslutet är fattat. Om det blir läge så ska jag nog gå in i den debatten, för att klargöra min och mitt partis ståndpunkt till protokollet. Vi får se vad som sker där. På lördag har jag en krönika i Västerbottens Folkblad om beslutet. Allt vi kan göra för att förklara vad som skett är bra.

Som sagt - fortsätt leva om!

Hälsningar
Helén ”

Oavsett partifärg så är sakfrågan viktigast nu, för oss allihop, och Helene är en av politikerna som jobbat hårt för fjälljakten. Hennes uppmaning om att vi ska fortsätta leva om känns därför helt riktig.

Det som hänt på slutet är att en norrman har anmält norrbottens jaktsystem till Kommerskollegiet för att han inte fick lösa årskort ifjol. Denna anmälan har resulterat i en fråga som kommer att behandlas på regerings/jordbruksdepartements(?) nivå. Därför är det viktigt att vi fortsätter uppvakta våra länspolitiker i första hand. Varför ska alla länsbor/jägare göra det? Jo en liten signal om att det arbetas med möjligheten ”Årskort för länsbor” har nått mina öron och den kommer ”in ifrån”. Substans eller inte – det är i alla fall värt att fortsätta köra racet om det finns en chans till länskort.

Jag citerar Helene ” Som sagt - fortsätt leva om”. Och det är länspolitikerna, från fjällänen; som ska bearbetas och som vi nu sätter vårt hopp till. Var och en, som vill ha kvar så mycket som möjligt kvar av gamla systemet, bör se det som ett personligt ansvar att dra sitt strå till stacken.

/leif

[2007-03-26]

Inskickat av Leif:

"Hej,

tyvärr tog fjälljaktsfrågan den vändning vi befarade idag. Jag skickar med mitt pressmeddelande om frågan för kännedom.

Mvh
Helén Pettersson"

PRESSMEDDELANDE FRÅN SOCIALDEMOKRATERNA I RIKSDAGEN

Datum: 2007-03-22

Helén Pettersson: Illaluktande regeringsbeslut om fjälljakten

Trots massiva protester från bland annat Jägarförbundet, Sametinget och många andra drev den borgerliga regeringen idag igenom beslutet om att öppna upp för småviltsjakt ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Beslutet, som har föregåtts av mycket hemlighetsmakeri från regeringens sida, får nu stark kritik av Helén Pettersson, riksdagsledamot från Umeå och jaktpolitisk talesman för socialdemokraterna.

- Det här beslutet luktar riktigt illa. Vi är många som har varnat för att regeringen skulle smyga in detta beslut via köksdörren, och det visade sig vara sant. Ett extra stort ansvar ligger på centerpartiet där ansvarig minister Eskil Erlandsson och hans partiledare Maud Olofsson valt att ignorera protesterna utifrån landet.

- Frågan gäller jakt på statlig mark, och vem som ska få använda den rätten. Att staten äger marken innebär att det är den svenska befolkningen gemensamt som äger den – och det borde därför vara självklart att det är, i första hand, boende i Sverige som ska ha rätt att nyttja den.

- Utländska jägare har redan idag möjlighet att jaga på svensk mark, dock finns ett krav om att de ska jaga med guide. Detta är helt rimligt då utländska jägare inte har svensk jägarexamen, och därmed inte känner till den omfattande svenska jaktlagstiftningen. Dessutom har vi på sätt kunnat ha kontroll så att inte jakttrycket blir för stort på vissa områden. Detta har nu regeringen, på eget initativ och utan offentlig debatt, ändrat på.

- I sitt pressmeddelande skriver regeringen att man vill följa upp vad ändringen kommer att innebära för bland annat jakttrycket och rennäringen. Det innebär att konsekvensanalysen kommer efter beslutet träder i kraft. Det är inget annat än absurt och jag förstår att det är fler än jag som blir förbannade över regeringens agerande, avslutar Helén Pettersson.

[2007-03-19]

Hej !

Var och en av de ca. 150 deltagarna på mötet fick i uppdrag att agera i form av ett personligt mail till politiker i riksdag och regering. Detta är mitt bidrag dels i egenskap av jägare/deltagare och dels i egenskap av moderator på mötet (ett summariskt referat med bl.a. Lena Larssons anteckningar från frågestunden). Brevet går till samtliga riksdagsledamöter (ett mail = riksdagsledamöterna i en valkrets) samt regeringen.

Hälsningar

/leif

Brev till politiker om fjälljaktfrågan.doc

[2007-03-19]

"Hej,

Med anledning av en skrivelse som i dessa dagar skickas runt (frågor och svar om om jakt 2007) från Magnus Kindbom, Stabschef och politisk sakkunnig på Jordbruksverket har vi författat ett svar.

Detta innehåller en argumentation som vi menar är ganska solid.

Bifogar med detta vår skrivelse ”Frågor och nya svar om fjälljakten” samt, för ordningens skull, också Kindboms utskick ” Frågor och svar om jakt 2007”

Som vanligt: Läs, begrunda och skicka vidare till intresserade på era sändlistor!

Skrivelsen är skickat till Jordbruksministern, Miljöministern, Statsministern samt samtliga av Centerpartiets Riksdagsledamöter.

”It’s not over before the fat lady sings!!”

Med vänlig hälsning

Michael"

Frågor och svar om jakt 2007.doc

Frågor och nya svar om Fjälljakten.doc

[2007-03-09]

Hej!

Jag har av olika anledningar följt riksdagsdebatter med mera på riksdagens hemsida. Då händer det ibland att man halkar in på ämnet fjälljakt. Vad jag kan se så har frågan, allmänt, lyfts av endast en  riksdagsledamot (Krister Hammarbergh, moderat politiker från Norrbotten). Han har ett flertal gånger ställt frågor (se det senaste i det inkopierade avsnittet här nedan), både till förra regeringen och den nu sittande, men han är ack så ensam. Den aktuella frågan (fri jakt för personer boende utanför Sverige) som vi har idag är lyft endast en gång av just denna person. Detta faktum är kanske ett mått på hur ”stor” vår fråga är i riksdagssammanhang. Jag tror dock att den skulle kunna vara större om andra politiker hade blivit matade med argument från oss ”initierade”. När ni läser nedanstående interpellationsfråga så kan vi också se när man kan vänta sig svar från jordbruksministern och när riksdagen har debatt i frågan. Detta kan vara en chans att fram till den 27:e mata så många riksdagspolitiker som möjligt med argument mot det förmodade förslaget. Som jag ser det är det upp till oss att reagera fram till detta datum annars blir det nog bara Krister Hammarbergh och Eskil Erlandsson i den debatten.

"Interpellation 2006/07:384

den 5 mars

Interpellation

2006/07:384 Svenska jägares möjlighet till småviltsjakt i fjällvärlden

av Krister Hammarbergh (m)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

År 1993 togs beslut om att upplåta statens marker ovan odlingsgränsen runt Västerbotten och Norrbotten samt på renbetesfjället i Jämtlands län för småviltsjakt. Beslutet innebar att småviltsjakten skulle upplåtas till svenska medborgare, samt även till utländska medborgare. Länsstyrelsen administrerar jakten på berörda områden och har i stor utsträckning sett till att även utländska jägare har omfattats av samma villkor som de svenska jägarna. Detta har även gällt i tider när länsstyrelsen valt att begränsa jaktens omfattning genom olika restriktioner. Sverige är dock det enda landet som tillåter jakt på lika villkor mellan svenska och utländska medborgare. Detta innebär bland annat att till exempel norska medborgare kan bedriva jakt på lika villkor som svenska jägare i de svenska jaktområdena medan svenskarna däremot inte har tillträde till samma förmåner i Norge. Detta eftersom Norge inte tillåter utländska medborgare att bedriva jakt på samma villkor.

Trycket från utländska jägare har stundtals varit mycket hårt. Under ett flertal år har länsstyrelsernas hantering av regelverket kritiserats. Föregående år ändrades tillämpningen efter ett beslut av länsstyrelsen i Norrbotten. Länsstyrelsen tillämpade därmed lagstiftningen på det sätt som den ursprungligen var avsedd att användas.

Detta ledde senare till att Kommerskollegium i ett yttrande till länsstyrelsen i Norrbotten önskade en återgång till tidigare tillämpning. Man hävdar att den mer restriktiva tillämpningen skulle vara diskriminerande gentemot utlänningar. Man hävdar vidare att detta skulle strida mot EG-rätten.

Svenska jägare upplever att deras tillgång till jaktmöjligheter begränsas genom denna tolkning. Antalet utländska jägare har ökat, vilket resulterat i att dessa står för i storleksordningen hälften av all viltfångst. Enligt Jägarförbundet står redan idag norrmän och italienare för 75 procent av jaktkorten i Norrbotten. För inte så länge sedan reagerade också de svenska jägarna på att norska jägare avslöjats med grova regelbrott samtidigt som svenska jägare förbjudits att jaga i attraktiva områden.

Detta drabbar främst den lokala och regionala jaktintresserade befolkningen. Tillgången till vilt borde rimligen ses som en naturresurs, i det yttrande som Kommerskollegium lämnat fokuserar man starkt på jakten som en tjänst. Även om en del av regleringen av den naturresurs som viltet utgör innebär en försäljning av jaktkort, så leder Kommerskollegiums snäva tolkning av småviltjakten som en tjänst till felaktiga slutsatser. Tillgången på vilt måste rimligen betraktas som en naturresurs.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till jordbruksminister Eskil Erlandsson

Avser statsrådet att vidta några åtgärder som kan underlätta en reglering av småviltjakten ovanför odlingsgränsen så att utländska jägares rätt till det svenska viltet kan begränsas?

Inkom: 2007-03-05
Sista svarsdatum: 2007-03-26
Planerad dag för debatt: 2007-03-27
Fördröjt svar: 2007-03-06”

Det är upp till oss om vi ska ha en chans till ett annat beslut.

/leif

[2007-03-09]

Hej !

Vad jag kan förstå av detta läge finns det en möjlighet som kvar för oss att påverka och det är att kontakta riksdags- och departementspolitiker. Jag tror också att en massiv samling där så många av era ”hemmapolitiker” som möjligt får klart för sig att för att ta ett beslut som kullkastar möjligheterna att bedriva en jakt som är värd namnet, måste man ha ett långt mycket bättre beslutsunderlag än ”en fråga från EU om hur regelverket ser ut beträffande vår ripjakt”.

För er som vill veta vilka politiker som representerar ert län gå in på  Riksdagen: Valkretsordning  där finns uppgifter på alla riksdagspolitiker med mailadresser m.m. (Ett mail  från en presumtiv väljare brukar oftast betyda en tillbakakontakt från den kontaktade politikern).

Bifogad text nedan är resultatet från mötet i Kiruna i går kväll (måndag kväll)

/leif

Till regeringen:

I slutet av 2006 tillskrev EU kommissionen Sveriges regering.

Kommissionen ställde frågor om utformningen av regelverket runt upplåtelse av småviltjakt på statens marker i fjällområdet.

Vi ser med oro på konsekvenserna av myndigheternas tolkning av EG rätten.

För oss är det självkart att regeringen ska försvara den rätt till småviltjakt i fjällen som

nu tillkommer jägare bosatta i Sverige och inte ge samtliga jägare inom EU- och EES-länder samma rättigheter.

Manifestationen för fjälljakten i Kiruna antar följande uttalande till regeringen i syfte att få en stabil framtida lösning på fjälljaktfrågan:

- Beslut om fjälljaktens framtid är av nationellt intresse och ligger inom regeringens ansvarsområde och kan inte delegeras till underställda myndigheter.

- Rennäringsförordningens § 3 skall inte ändras. Upplåtelse av småviltjakt på statens mark i fjällområdet skall, i första hand, upplåtas till den som är fast bosatt i Sverige.

- Innan några beslut fattas, uppmanar vi regeringen att genomföra en konsekvensutredning som visar vad en ändring i fjälljaktreformen innebär för jakten, jägarna, viltet, miljön och berörda näringar.

- Till dess konsekvensutredningen är klar, skall nuvarande regelverk, från 2006/07, gälla.

Kiruna den 5 mars 2007

Manifestationen för fjälljakten i Kiruna

Svenska Jägareförbundet, Gruvtolvan, Kiruna Jakt och Fiske

[2007-03-01]

Fjälljakten!

Nu gäller det att vi alla gör något innan det är för sent. Jag har idag pratat med Uno Svaleryd och "spytt min galla" över det vi fick läsa i tidningen. Det gav säkert inte så mycket, men det han sa var, att det inte var så stor idé att gnälla på länsstyrelsen utan att det var politiker i regeringen vi skulle ta upp det med.  Det gäller att vi trycker på innan det är taget något definitivt beslut. Hör gärna av er med namn på politiker vi kan kontakta. Ring gärna Uno Svaleryd och Jens Andersson också så de förstår att det är många som vill jaga i fjällen även i framtiden.

Hälsningar från en upprörd
Kerstin Frändegård

[2007-02-28]

Hej !

Tyvärr är det bara en länsstyrelse som står upp för vår sak.

/leif

Pressmeddelande

Öster-Malma 2007-02-27

Fjälljaktens framtid måste utredas av regeringen! 

Igår kom nya beslut i den akut känsliga frågan om 7 miljoner utländska jägare ska få jaga småvilt på statens mark i fjällen på samma villkor som svenska jägare. Länsstyrelsens rennäringsdelegation i Norrbotten fattade det kloka beslutet att inte omkullkasta hela Fjälljaktreformen innan regeringen klargjort vad som ska gälla. ”Rennäringsdelegationen i Norrbotten gör helt rätt i att begära att regeringen utreder konsekvenserna av en eventuell ändring i fjälljaktreformen” säger Owe Wiktorin, förbundsordförande. Han konstaterar att den påtryckning Jägareförbundet utövat på rennäringsdelegationerna givit resultat i Norrbotten.

Rennäringsdelegationen i Norrbotten vill även att regeringen nogsamt prövar om jakt är att betrakta som tjänst eller ej. Det avgör i sin tur om fjälljakten faller under EUs tjänstedirektiv som säger att samma regler ska gälla för alla inom EU och EES.

Tyvärr fattade rennäringsdelegationerna i Västerbotten och i Jämtland ett annat beslut som innebär att utländska jägare får jaga på statens mark i fjällen på samma villkor som svenska jägare. Enligt Svenska Jägareförbundet ställer Länsstyrelserna i Västerbotten och i Jämtland inte upp för länets och landets jägare utan väljer istället att försöka förekomma ett eventuellt krav från EU-kommissionen om att även utländska jägare ska kunna jaga på samma villkor. ”Nu måste Eskil Erlandsson våga ta itu med frågan”, tilläger Owe Wiktorin.

Med det beslut som länsstyrelserna i Västerbotten och Jämtland har fattat kommer jakten i fjällområdet framför allt att nyttjas av jägare från övriga Europa medan de svenska jägarna kommer att vara i minoritet. 

Per-Gunnar Sundström, ordförande i Jägareförbundet Norrbotten, säger; ”Fjälljaktfrågan är viktigare än vad Jordbruksministern kanske anar och vi har därför bjudit in honom till en manifestation för fjälljakten den 5 mars kl 18,00 i Folkets hus i Kiruna. Vi måste gemensamt hitta en hållbar lösning.” Arrangörer är förutom Svenska Jägareförbundet, även Gruvtolvan och Kiruna Jakt och Fiske. 

Fjälljaktreformen måste värnas, den är viktig inte bara för jägare i Norrbotten, Västerbotten och i Jämtland utan för alla jägare i Sverige, från Skåne och norrut, som uppskattar att få komma till den svenska fjällvärlden och jaga småvilt. En ändring av fjälljaktreformen på det sätt som föreslås från Västerbotten och Jämtland kan få oöverskådliga negativa konsekvenser för den regionala utvecklingen, jaktetiken, miljön och rennäring.

Frågor och svar om fjälljakten, se www.jagareforbundet.se

För mer information, kontakta:
Owe Wiktorin, förbundsordförande Svenska Jägareförbundet, 070-565 10 00
Per-Gunnar Sundström, ordförande Jägareförbundet Norrbotten, 070- 586 25 53
Åke Sandström, ordförande Jägareförbundet Västerbotten, 0770-343 96 15
Sven-Gunnar Sivertsson, ordförande Jägareförbundet Mitt Norrland, 070-583 51 48
Hans Geibrink, jaktvårdskonsulent  070-330 06 76

Svenska Jägareförbundet är en folkrörelse med 200 000 medlemmar som arbetar med att leda jakt- och viltvårdsfrågor i Sverige sedan 1830. Centrala kansliet finns på Öster Malma mellan Stockholm Nyköping och lokala kontor finns i hela landet. Jägareförbundet ger ut Svensk Jakt, Svensk Jakt Nyheter och Akila. Ett brett samarbete finns med naturorganisationer, myndigheter, kommuner och branschföreträdare och internationella systerorganisationer.

[2007-02-27]

Hej!

Läs vad rennäringsdelegationen i Norrbotten kom fram till under dagens möte.  http://www.bd.lst.se/default.aspx?propID=10008961

... och här kommer Västerbottens beslut  http://www.ac.lst.se/pressmeddelanden/?P=1759&ar=2007

/leif

[2007-02-27]

Pressmeddelande

Öster-Malma  2007-02-23

Svenska jägares rätt till fjälljakt hotas!

Fjälljaktreformen är i fara. EU-kommissionen har frågat regeringen om jakten på statens mark i fjällen är diskriminerande. Det oroar Jägareförbundet att regeringen inte svarat att regelverket inte är diskriminerande. Regeringens bristande ställningstagande hotar fjälljaktreformen, som riksdagen beslutade om 1992, samt en god viltvård, medborgarnas rekreationsmöjligheter, landets regionalpolitik och en klok naturresursförvaltning. 

Med Fjälljaktreformen skall svenskar erbjudas möjlighet att jaga på statens mark i fjällen, medan utländska jägare kan erbjudas möjlighet. 

Regeringen uppmanas nu av Jägareförbundet att omedelbart utreda vilka konsekvenser en ändring av fjälljaktreformen skulle innebära för miljön, rennäring och andra näringar, innan några drastiska beslut fattas.  

Jägareförbundet erfar att länsstyrelsernas rennäringsdelegationer på måndag den 26 februari avser att ändra reglerna som skall gälla för småviltjakten på statens mark i fjällen. Detta oaktat att regeringen inte ändrat rennäringsförordningen och att Jordbruksverket inte ändrat i sina föreskrifter. Jägareförbundet är mycket oroligt ifall länsstyrelserna kommer att släppa småviltjakten helt fri för Europas alla 7 miljoner jägare, utan begränsning. Svenska Jägareförbundet har därför skrivit och uppmanat, både regeringen och länsstyrelsernas rennäringsdelegationer, att inte ta några beslut som innebär ändring av Fjälljaktreformen utan att först genomfört en konsekvensutredning. 

Bakgrunden är att EU-kommissionen bett svenska myndigheter att föreslå eventuella ändringar i regelverket så att EG-rättens diskrimineringsförbud och reglerna om fri rörlighet för tjänster följs. Jägareförbundet kräver att en utredning först måste visa vilka konsekvenser en sådan ändring skulle få, både regionalpolitiskt, jaktetiskt, miljömässigt och med hänsyn till rennäring samt om jakten omfattas av EG-rätten. Utredningen bör också belysa konsekvenserna för viltvården och naturresursförvaltningen. I avvaktan på denna utredning måste jordbruksminister Eskil Erlandsson hålla fast vid gällande regelverk för småviltjakten, det vill säga följa Fjälljaktreformen. 

Jägareförbundet anser att i första hand skall jägare bosatta i Sverige ha tillgång till småviltjakten på statens mark i fjällen och i andra hand utländska jägare. Annars kommer jakttrycket att bli för stort för viltet. Risken är också stor att utländska jägare med ekonomiska resurser tar över småviltjakten. Redan nu står norrmän och italienare för 75% av jaktkorten på sina håll i Norrbotten.

Se även ”Frågor och svar om fjälljakten” på www.jagareforbundet.se

För mer information, kontakta: 

Owe Wiktorin, förbundsordförande Svenska Jägareförbundet, 070-565 10 00
Per-Gunnar Sundström, ordförande Jägareförbundet Norrbotten, 070- 586 25 53
Åke Sandström, ordförande Jägareförbundet Västerbotten, 0770-343 96 15
Sven-Gunnar Sivertsson, ordförande Jägareförbundet Mitt Norrland, 070-583 51 48
Hans Geibrink, jaktvårdskonsulent  070-330 06 76

[2007-02-27]

Frågor och svar om fjälljakten

Vad är egentligen fjälljaktreformen?

Fjälljakten omfattar jakt på statens marker ovanför odlingsgränsen i huvuddelen av de svenska fjällen och i renbetesfjällen i Jämtland. Fram t.o.m. 1992 uppläts jakt i fjällen i mycket begränsad omfattning. Det var nästan omöjligt för folk att få jaga i dessa områden. 1992 tog riksdagen ett beslut som innebar att man ändrade lagen. Jakt skulle nu upplåtas åt alla. Ganska snabbt upptäckte man att jakttrycket blev för stort. 1997 ändrade regeringen i lagen så att jakt framöver skulle upplåtas till den som var fast bosatt i Sverige. Detta innebar att staten öppnade för allmän jakt på drygt 6 miljoner hektar. Jakten skulle också vara billig och tillgänglig för alla plånböcker.

Vad är fjälljakt?

De flesta tänker på ripjakt över stående fågelhund. En stor del av fjälljakten är också skogsfågeljakt med trädskällare, harjakt med stövare och vinterjakt på ripa.

Vad är problemet nu?

Förra året anmälde några turistföretag till EU-kommissionen det faktum att länsstyrelsen i Norrbotten beslutat om inskränkningar för utländska jägare. Kommissionen skriver då till Svenska regeringen och ställer frågan om inte detta strider emot EU-rätten rörande diskriminering och fri rörlighet för tjänster inom EU. Regeringen borde ha besvarat denna fråga med att säga att regelverket inte strider mot EU-rätten. I stället gav Regeringen Jordbruksverket i uppdrag att anpassa reglerna till EU-rätten. Här börjar problemen. Idag har vi en situation där man från ansvarigt håll säger att det finns en politisk vilja att behålla den fjälljaktmodell vi vant oss vid, medan juristerna på Jordbruksdepartementet menar att lagen måste ändras eftersom den sannolikt förhindrar fri rörlighet i enlighet med EU:s intentioner. Om lagen ändras, står vi inför en problematisk situation i fjälljaktlänen.

Vad vill Svenska Jägareförbundet?

Svenska Jägareförbundet vill 

1. -          att småviltjakten i fjällområdena i första hand skall tillgodose svenska jägares behov av småviltjakt. I mån av utrymme kan jakt också upplåtas till utländska jägare. Utrymmet skall avgöras av länsstyrelserna i de berörda länen.
2. -          att regeringen i ett tilläggsdirektiv uppdrar åt Jordbruksverket att göra en konsekvensutredning av en fri fjälljakt (över gränserna). En sådan utredning skall titta på hur frågan hanteras i andra länder, men också på konsekvenser för miljö, biotop, regionalpolitik, medborgarhänsyn etc.

Vad vill EU?

Det är viktigt att se att EU bara har ställt en fråga till svenska myndigheter. Alla ev. ändringar som görs i reglerna framöver är ett ansvar för den svenska regeringen och kan inte skyllas på EU. Den beslutsvånda som verkar ha drabbat våra makthavare beror alltså inte på att EU framfört krav på förändring.

Måste vi göra som EU säger?

EU har ännu inte sagt någonting. De har ställt en fråga. Kommerskollegium har däremot gjort bedömningen att reglerna skall vara lika för alla och att särbehandling inte får förekomma. Kommerskollegium är en inrättning utan jaktliga intressen.

Vilka möjligheter har utländska jägare att jaga i de andra nordiska länderna? 

I Norge (ej medlem i EU) är jakten på statens mark i princip förbehållen dem som är bosatta i Norge. I vissa områden kan man efter skriftlig ansökan medges jakt. Ofta skall man ha någon naturlig koppling till området.

I Finland har kommuninnevånarna gratis jakt i delar av finska Lappland. För övriga områden får man ansöka om jakt. Vad gäller jakt på allmänt vatten, är den förbehållen finska medborgare. Andra kan under vissa omständigheter ansöka om, och få jakt beviljad.

I Danmark är sjöfågeljakt i havet på danskt vatten förbehållen danska medborgare.

Flera andra EU-länder har motsvarande begränsningar för jakt i det egna landet.

Vad har Jägareförbundet gjort i fjälljaktfrågan? 

När frågan från EU-kommissionen kom, tog vi direkta kontakter med Jordbruksdepartementet. Tyvärr fick vi inga politiska eller andra signaler på att läget skulle vara så akut som det visat sig vara. I efterhand kan man kanske hävda att vi skulle varit lite mer misstänksamma. Den nya regeringen lovade dock avsevärda förbättringar i regelverken för oss jägare. Vi var trygga med dessa löften. Signalerna från den nye jordbruksministern pekade entydigt i rätt riktning.

När Jägareförbundet insåg allvaret i fjälljaktfrågan, började vi agera gentemot regeringen. Vi har utövat påverkan genom skrivelser, underhandskontakter, uppvaktningar etc. Att jobba mot någon annan målgrupp än regeringen har inte varit aktuellt, eftersom frågan ligger just på regeringens bord. Vi har också jobbat hårt för att väcka frågan i media, men den har hittills inte betraktats som intressant, eftersom det inte funnits någon tydlig nyhet. Först nu börjar det gå upp för många hur allvarligt detta egentligen är. Våra egna huvudmedier har långa pressläggningstider och det som hänt de senaste veckorna har inte kunnat rapporteras i dessa. 

Varför gör förbundet ingenting i fjälljaktfrågan?

Kritik har riktats mot Jägareförbundets agerande i frågan och mot enskilda företrädare för förbundet. Vi tar kritiken till oss, men vi vill betona att vi har jobbat aktivt med denna fråga under en lång tid. Den skrotade utredningen (se nedan) är ett exempel på att vi jobbar målmedvetet för rätten att jaga. Hanteringen av många politiska frågor måste emellertid ske i rätt korridorer och saken förs inte alltid framåt av öppen konfrontation. Därför kan det ibland se ut som om det inte görs något. Vi kommer dock att bli ännu tydligare på denna punkt framöver.

Vad hände med fjälljaktutredningen?

Sören Ekström gjorde en fjälljaktsutredning som i huvuddrag gick ut på att samebyarna skulle få ett avgörande inflytande över fjälljakten. Jägareförbundet står i denna fråga på den enskilde jägarens och markägarens sida. Om den ekströmska utredningens förslag gått igenom, hade beslutanderätten över jakten i praktiken gått till samebyarna. Tack vare Jägareförbundet skrotades denna utredning och de föreslagna åtgärderna trädde aldrig i kraft. Detta är ett exempel på konkret resultat av förbundets arbete.

Har andra engagerat sig i frågan?

Några privatpersoner med stort engagemang i frågan har bl.a. anmält våra grannländer och deras liknande bestämmelser till EU-kommissionen. Avsikten med anmälningarna är att sprida ljus över det faktum att det som Sverige anklagas för faktiskt är ett vanligt sätt för nordiska länder att skydda egna naturtillgångar och värna de egna medborgarnas intressen. Vi välkomnar en prövning av denna fråga.

Utöver detta har Gruvtolvan och Kiruna jakt- och fiske engagerat sig och driver nu frågan i samma riktning som Svenska Jägareförbundet.

Vilka beslut är tänkbara i denna fråga?

1. -          Vi kan få ett tilläggsdirektiv (se frågan ”Vad vill jägareförbundet”, ovan) och då kan vi jobba vidare med att tydliggöra de konsekvenser för jakten som en fri rörlighet kan innebära. 
2. -          Fattar man beslut om att alla jägare (svenska och utländska) skall behandlas lika i fjällen, innebär det att fjälljakten i ett slag blir tillgänglig för drygt 7 miljoner europeiska jägare. 

Vad händer om jakten släpps fri?

Låt oss först konstatera att meningsskiljaktigheter i denna fråga försvårar möjligheterna att nå en bra lösning för landets jägare. Vi är i ett läge där vi jägare måste visa enighet och tillsammans jobba mot det gemensamma målet att garantera svenska jägare fortsatt fjälljakt.

Konsekvenserna av en frisläppt jakt kommer att bli en uppenbar risk att betydligt fler jägare kommer att vistas i fjällen under de intensiva jaktveckorna. Ett stort antal hitresta jägare kommer att innebära stor konkurrens om antalet tillgängliga jaktkort. En mycket stor del av de svenska jägarna kommer då inte att få plats i fjällvärlden. Vi vet heller inte vad en sådan jakt kommer att innebära för miljö- och naturvården. Tidigare erfarenheter av liknande fall pekar på att ett ökat antal tillresta jägare, utan naturlig förankring i de svenska fjällområdena, kan medföra skador på fridlysta viltstammar. Vi vet heller inte om det finns möjligheter för turismföretagarna att i förväg köpa upp jaktkort, för att på så sätt garantera de egna gästerna jakt i fjällen. Bland annat av dessa skäl kräver Jägareförbundet en konsekvensutredning av en förändring i reglerna för fjälljakten.

Hur många berörs av frågan?

Här måste det handla om bedömningar. Ungefär 15 000 jägare med 50-60 000 jaktdagar per år kommer i dagsläget att beröras av besluten i denna fråga.

Vad har vår nye jordbruksminister lovat?

I en artikel i Svensk jakt säger vår nye jordbruksminister att det är rimligt att det system som tillämpas nu kommer att gälla i framtiden. Problemet är att Jordbruksministern just nu väljer att inte säga någonting i frågan. Detta gör hanteringen betydligt svårare för oss som jobbar med frågan. En tydlig markering från ministern skulle sannolikt innebära beslut i rätt riktning.

Var kan man få reda på mer om fjälljaktreformen och vad som händer i frågan?

Följ rapporteringen på denna hemsida eller ta kontakt med något Jägareförbundets kontor i fjälljaktslänen. Du kan också gå direkt till Jägareförbundet Norrbottens hemsida, där frågan följs aktivt och relevanta dokument publiceras löpande.

Under måndagen den 5 mars, kl. 1800 kommer Jägareförbundet Norrbotten, tillsammans med Kiruna Jaktvårdskrets, Gruvtolvan och Kiruna Jakt- och Fiske att hålla en manifestation för fjälljakten i Kiruna Folkets hus. 

[2007-02-27]

Till

Ledamöterna i Rennäringsdelegationen i Norrbottens län

Småviltjakten på statens marker ovan odlingsgränsen.

Orsaken till att vi nu skriver till dig i denna fråga är det beslut som du som ledamot i rennäringsdelegationen förväntas ta nu på måndag den 26 februari angående regler för småviltjakten och fisket på statens marker ovan odlingsgränsen.

Som bekant har Sverige, liksom övriga nordiska länder, ett system där man ger boende i det egna landet företräde vid upplåtelser av jakt och fiske på statliga marker. Detta har spelat en central roll både med hänsyn till medborgarnas rekreationsmöjligheter, landets regionalpolitik och en klok naturresursförvaltning.

Efter att några små turistföretagare förra året anmälde länsstyrelsens i Norrbottens beslut till EU-kommissionen ställde kommissionen en enkel fråga till den svenska regeringen om hur detta kan stämma överens med EG-rättens diskrimineringsförbud och reglerna om fri rörlighet för tjänster.

Regeringen har under hösten och vintern lovat att stå upp för en rad jägarfrågor, något som kanske till och med påverkade valutgången. Våra organisationer – liksom en stor majoritet bland berörda medborgare – reagerar därför med stor förvåning och besvikelse på att regeringen så här långt valt att inte stå upp för de egna medborgarnas tillgång till jakt och fiske.

Regeringen har så här långt valt att inte ta en diskussion med EU-kommissionen. Regeringen skulle säkerligen kunna argumentera både kraftfullt och övertygande för det gällande regelverket. Det är till och med fullt möjligt att regeringen kunnat påräkna stöd från sina nordiska grannar och flera andra EU-länders regeringar. Regeringen har istället, så här långt, valt att inte ta ställning.

Avsaknaden av handling från regeringen i denna fråga har väckt bestörtning och en oro som vi anser vara mycket befogad. Erfarenheterna från tidigare år har nämligen visat vilket stort tryck jägare i våra grannländer, men också från övriga EU-länder, utövar på jakten på de statliga markerna. 

Mot bakgrund av att vare sig regeringen ändrat i rennäringsförordningen eller jordbruksverket i sina anvisningar ställer jag mig frågande till varför länsstyrelsen ska korrigera sitt regelverk? Vill länsstyrelsen vara den myndighet som får småviltjakten i fjällområdet att haverera? Enligt vår uppfattning måste istället du begära att en utredning tillsätts med uppdrag att nogsamt utreda frågan samt vilka konsekvenser olika åtgärder kan få för såväl befolkning, jakten, miljön, rennäringen och andra näringar. 

Jägareförbundet Norrbottens förhoppning är att du och delegationen tar hänsyn till länets och landets befolkning och väljer att bordlägga frågan och avvaktar ovan nämnda utredning. 

Arjeplog 2007-02-21

För Jägareförbundet Norrbotten

Per-Gunnar Sundström
Ordförande

[2007-02-27]

Öster Malma 2007-02-21

Till:
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Jordbruksminister Eskil Erlandsson
103 33 Stockholm

Jägareförbundet erfar att länsstyrelsernas rennäringsdelegationer på måndag den 26 februari 2007 kommer att fatta beslut avseende vilka regler som skall gälla för småviltjakten på statens mark ovan odlingsgränsen och i renbetesfjällen i Jämtland. Detta oaktat att regeringen inte ändrat rennäringsförordningens § 3 och att Jordbruksverket inte ändrat i sina föreskrifter. 

Jägareförbundet erfar vidare i detta sammanhang att länsstyrelserna kommer att släppa småviltjakten helt fri för Europas alla jägare utan begränsning. 

Bakgrunden är att EU-kommissionen i skrivelse den 13 november 2006 bett de svenska myndigheterna att inkomma med eventuella synpunkter och information om eventuella åtgärder som de planerar att vidta för att förekomma tänkbara överträdelser av gemenskapsrätten.

Anledningen till skrivelsen är som bekant att jägare som ej är fast bosatta i Sverige inte har rätt att på fullt ut samma villkor delta i småviltjakten som fast bosatta.

Att den svenska regeringen och ansvarigt statsråd jordbruksministern Eskil Erlandsson utifrån denna skrivelse och utan att ange någon som helst invändning lägger sig platt för EU är enligt Jägareförbundet fullständigt oacceptabelt. Det är dessutom ett svek mot den svenska jägarkåren, fjälljaktsreformen och naturen i fjällvärlden som inte kommer att kunna hantera trycket utan mycket stora begränsningar i jakten som drabbar alla jägare lika hårt, oavsett om man är fast bosatt i Sverige eller ej.

Regeringen måste nu omedelbart tillse att det tillsätts en utredning som går på djupet med att finna en lösning på problemställningen. I avvaktan på resultatet av denna utredning måste jordbruksministern tillse att regelverket för småviltjakten ligger fast.

Svenska Jägareförbundet anser att det ligger helt i linje med den av EU fastslagna principen om "Wise Use" (hållbart nyttjande) att regeringen ger länsstyrelserna förutsättningar att hantera småviltjakten på bästa sätt. Att jägare bosatta i Sverige till del särbehandlas har såväl regionalpolitiska, jaktetiska som miljömässiga orsaker inklusive hänsyn till rennäringen. 

Om regeringen inte vidtar omedelbara åtgärder står den av riksdagen 1993 beslutade fjälljaktsreformen inför ett haveri, med enbart förlorare. 

SVENSKA JÄGAREFÖRBUNDET

Owe Wiktorin                                            Håkan Weberyd
Förbundsordförande                                  Generalsekreterare

Kopia:
Länsstyrelserna i Jämtland, Norr- och Västerbotten
Miljö- och Jordbruksutskottet
Riksdagspartierna

[2007-02-20]

Hej !

Denna formulering kan kanske tjäna som mall för personliga brev till regering och departement.

/Leif

Till:

Statsminister Fredrik Reinfeldt, Jordbruksminister Eskil Erlandsson, Svenska Jägareförbundet (Håkan Weberyd och Owe Wiktorin)

Jag meddelar härmed att jag stödjer de åsikter och frågeställningar behandlande eventuella förändringar av den fria fjälljakten författade av bl.a. av Michael Fossum och Joachim Almgren (texter bifogade) som tidigare sänts er. Jag förväntar mig en positiv behandling av dessa frågor samt att de beslut som tas i ämnet baseras på kompetenta utredningar och konsekvensanalyser gjorda av personer med god förståelse och insikt i ärendet. Vidare vill jag också se att den folkvalda regeringen i all väsentlighet tar tillvara jägarna i detta lands intressen, samt att de håller de löften rörande detta ämne som framhölls i den senaste valkampanjen.  Dessa löften utgjorde med största sannolikhet grunden till att många jägares röst föll på den nuvarande regeringen.

Att släppa fjälljakten fri går stick i stäv med tankarna om ett hållbart nyttjande av en av våra främsta naturresurser.

Den svenska jakten är ett svenskt kulturarv som i första hand ska tillägnas detta lands innevånare!

Fäviken den 13 februari 2007

Filip Örnerkrans - Örnerkrans Bössmakeri

Bössmakare, Jägare, Pointerägare bosatt i Årefjällen.

Tel:0647- 40204

[2007-02-20]

Hej

Det går runt i fågelhunds Sverige ett mail ursprungligen från tre personer. Man klagar där på Jägareförbundets hållning vad gäller Fjälljakten.  För att undvika alla missförstånd och felaktigheter kommer här ett brev som klargör Jägareförbundets inställning med mera.

Med hopp om att även framledes få jaga i fjällen över egen fågelhund

Hälsningar

Claes L

Svenska Jägareförbundet och Fjälljakten.

Sedan flera år är fjälljaktsfrågan en av de mest prioriterade frågor som Jägareförbundet aktivt driver. Svenska Jägareförbundet gläds åt framgången att Sören Ekströms utredning om fjälljakten blir avfärdad. Men ingen glädje varar för evigt. Under den senaste tiden har det åter igen blivit turbulent runt den svenska småviltjakten i fjällområdet på grund av en skrivelse från EU kommissionen till den svenska regeringen.

Hanteringen av frågan på regeringskansliet har varit och är, utdragen och regeringen har inte lämnat några besked över hur den har tänkt ställa sig i frågan. Detta har skapat en stor oro bland Sveriges jägare. Svenska Jägareförbundets inställning i denna fråga är dock oförändrad, se nedan;

Grundläggande i upplåtelseverksamheten ska vara att, jakten i första hand skall tillgodose svenska jägares behov, samt att när behov av begränsningar/restriktioner föreligger skall dessa i första hand påverka utländska jägares jakt.

Jägare bosatta i Sverige.

För jägare bosatta i Sverige ska tre olika typer av jaktupplåtelser stå till buds;

1/ Länskort för jägare folkbokförda inom aktuellt län.

2/ Kommunkort för jägare folkbokförda inom fjällkommun.

3/ Dygnskort för jägare folkbokförda i Sverige.

Jägare bosatta utanför Sverige.

För den utländske jägaren finns två alternativa former för att lösa jaktupplåtelse;

1/ Jaktgäst/medföljande. Jägare folkbokförda i Sverige har rätt att vid varje jakttillfälle lösa gästkort för en utländsk jägare. Jakten skall utövas tillsammans.

2/ Guidad jakt. Utländska jägare kan bedriva jakt under ledning av jaktarrangör godkänd av länsstyrelsen.

Enligt Jägareförbundet är det därför av största vikt att Rennäringsförordningens § 3 INTE ÄNDRAS. Detta innebär att den även framgent ska ange att småviltjakt på statens marker i det svenska fjällområdet skall upplåtas till den som är fast bosatt i Sverige.

Svenska Jägareförbundet arbetar på olika sätt för att få regeringens gehör och förståelse för hur frågan måste hanteras och vilket beslut regeringen måste fatta. Bland annat har jordbruksministern uppvaktats och skrivelse med Jägareförbundets krav har insänts till regeringen. Jägareförbundet kräver där, bland annat, att en konsekvensutredning tillsätts som ska utreda jaktliga, miljömässiga, jaktetiska med flera aspekter.

Svenska Jägareförbundet anser det vara en förutsättning för en uthållig och välfungerande viltförvaltning i det svenska fjällområdet att länsstyrelserna, som tidigare, har möjlighet att begränsa jakten för olika kategorier jägare. Att jägare bosatta i Sverige i detta sammanhang ska kunna särbehandlas har såväl regionalpolitiska, jaktetiska som sociala skäl.

Ovanstående ställningstagande är fastlagt av Svenska Jägareförbundets Förbundsstyrelse och styr hela Jägareförbundets arbete i denna fråga.

2007-02-20
För Svenska Jägareförbundet

Owe Wiktorin, Förbundsordförande
Håkan Weberyd,Generalsekreterare

Inskickat [2007-02-08]

Kiruna/Visby 30/1/2007

Till
Jordbruksminister Eskil Erlandsson

CC:
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Statsekreterare Rolf Eriksson
Samt enligt bifogade sändlista

EU , fjällvärlden, småviltjakten samt regeringens agerande i frågorna.

Sedan 1992/93 har Fjälljakten ovan odlingsgränsen varit ”öppen” för alla jägare från den 25/8. Med öppen menas att alla Nordiska medborgare har kunnat lösa jaktkort på Statens mark ovan odlingsgränsen. Boende utanför Norden har också haft tillgång till jakt, men då med guide. Av olika orsaker, som avhandlas längre ner, beslutade Länsstyrelsen i Norrbottens län om ändringar i fjol. Dessa ändringar var följande:

• Boende utanför Sverige fick inte starta sin jakt förrän den 11/9.
  
• Efter denna tid kunde boende utanför Sverige också jaga, men då med godkänd guide eller som medföljare till en Svensk jägare.
  
• Tältning tillåts max 4 dygn på samma plats, samt att det infördes restriktioner på storlek av tält.

Dessa ändringar blev i stort sett väl mottagna. Däremot tyckte några Norska jägare att det hela var diskriminering. Dessa, i samarbete med ett fåtal Svenska transport och logiföretag, skrev därför en besvärsskrivelse till Kommerskollegium som ställde kritiska frågor till Länsstyrelserna. För att göra det hela kort så resulterade detta i ett brev från EU-kommissionen som ville ha ytterligare information i ärendet. Utan att utreda ärendet och dess konsekvenser samt att ta en dialog med kommissionen, beslutade Jordbruksdepartementet i december 2006 om att ge Jordbruksverket ett direktiv att ändra nuvarande regler så att alla EU/EES-medborgare har lika rätt till jakten.

I detta samband skall nämnas att flertalet Norska Jägare har visat förståelse för de nya reglerna, så också seriösa Svenska guideföretag.

Bakgrund till fjolårets ändringar.

Sedan den så kallade ”fria fjälljakten” på statens mark infördes 1992/93 så har andelen utländska jägare stadigt ökat i antal för varje år som gått i Norrbottensfjällen. Dessutom har norska jaktguidesföretag under denna period fritt kunnat sälja ripjakt och tjäderjakt till norska högt betalande jaktgäster på svensk mark. Jaktkorten har företagen köpt för en spottstyver i sammanhanget, och sedan tillhandahållit transport & boende i tältkåtor som fungerat som fasta jaktcamper under den attraktivaste första månaden av ripjakten. Under denna tid har man således ”mutat” in de riptätatste och bästa markerna. Genom inköp av dygnsjaktkort på de kvoterade områdena, med hjälp av bulvaner i tillräcklig mängd, har man kunnat utestänga övriga jägare, framför allt Svenska jägare från de aktuella jaktområdena.

Detta har genom åren satts i system, bl.a. genom att inleda samarbeten med några mindre nogräknade lokala återförsäljare av jaktkort på respektive ort. Vi utgår här från de sakförhållanden som föregått fram till jaktsäsongen 2006 och varit en realitet inom Kiruna och Gällivare kommuner på statens mark ovan odlingsgränsen.

Under år 2005 köptes totalt 75 % av jaktkorten i Kiruna Kommun av utländska jägare, och då främst norska jägare. De svenska jägare som ej bott i de aktuella kommunerna och därigenom har varit hänvisade till att köpa dygnsjaktkort på de kvoterade jaktområdena fick helt enkelt inte tag i jaktkort, detta eftersom dessa redan ”mutats” in av utländska jägare och utländska jaktguideföretag. Hösten 2005 blev dessa problem kända för allmänheten, när 4 norrmän varav en norsk polisman togs på bar gärning med att ha skjutit 269 ripor under 4 dagar på ett för renskötsel avlyst område inom Saarivuoma Sameby, ca 100 ripor över den tillåtna baglimit som gäller. Detta är problem vi, som jagande lokalbefolkning och förordnade jakttillsynsmän, sedan länge känt till. Detta fall blev nu känt för en bredare allmänhet men var tyvärr inte alls någon engångsföreteelse eller slumpmässig händelse. För oss som är ute mycket i markerna på egen jakt, eller på jakttillsynsuppdrag, under denna period så har detta fenomen varit mer eller mindre att betrakta som vardagsmat under senare delen av 90-talet och fram till och med jaktsäsongen 2005.

Vi har också, de senaste 8-10 åren, kunnat följa ett galopperande problem med nedslitning och nedskräpning av fjällen till följd av camping i allt fler och allt större fasta jaktcamper som följd av det ökande antalet jägare i Kiruna Kommun. Många har tyvärr varit av det mindre nogräknade slaget och kommit i stora norska kompisgäng med en medföljande machokultur, som gått ut på att skjuta så mycket fågel som möjligt. De enda som tjänat på denna norska jägarinvasion i Kirunas och Gällivares fjällvärld är ett par helikopterföretag som finns i området och flyger ut så mycket folk som möjligt under denna korta period och kortsiktigt maximerar sina intäkter, detta utan tanke på att naturen skövlas och slits ner. Fjällområdet kan redan på många håll liknas vid en bättre soptipp. Lokalt på vissa delar skjuts också ripstammen ner och påverkas på ett betydande sätt. Det senare är framförallt ett problem under de år som ripstammen till följd av naturens egna fluktuationer och orsaker kraschar och då genom lokal överskjutning på många håll riskerar att kraftigt försämra förekomsten av stamfågel. Efter ripinventeringen 2006 har vi kunnat konstatera en 50% nedgång av ripstammen i de områden i Kiruna kommun med den bästa fågeltillgången och en ännu större nedgång i övriga delar av Kiruna Kommun 2006 jämfört med 2005. Inför 2007 förväntas en än större krasch i beståndet vilket alla tecken och erfarenheter och riptillgångens cykliska mönster tyder på. Ripinventeringar har genomförts i Kirunaområdet av SLU i samarbete med jägarförbundet, Länsstyrelsen i Norrbottens län och lokala jägare/hundförare i obruten följd sedan 1994.

Inför jaktsäsongen 2006 antog Länsstyrelsen i Norrbottens Län det regelsystem som sedan dess har gällt. Detta beslut togs efter ett massivt tryck från en majoritet av lokalbefolkningen, jägarkåren, samt lokala jaktguideföretag i fjällkommunerna men även som en logisk följd av länsstyrelsens egna iakttagelser i fält, av den galopperande problematiken kring den norska jägarinvasionen. Alla som värnar om en frisk och ren fjällvärld inför framtiden mottog dessa regeländringar med glädje. Jakttrycket i fjällområdet Kiruna och Gällvare kommuner har hösten 2006 justerats ner till en anständig och hållbar nivå även med avseende på campingskador etc. Genom att förskjuta jakten för utländska jägare framåt med två veckor samt ett införande av guidetvång för utländska jägare har länsstyrelsen lyckats minska jakttrycket och förslitningen i naturen samt även minimera störningarna i renskötseln och samernas älgjakt under denna period . Detta har dessutom effektivt minskat möjligheten för att ”okultur” skall kunna florera fritt på fjället och som tidigare bl.a. renderat i att tillresta jägare har struntat i att följa de regler och baglimits som satts upp av myndigheterna.

Vittnesuppgifter från lokala jägare, svenska lokala jaktguidesföretag, jakttillsynsmän, renskötare i området, hundklubbar m.fl., har alla samstämmigt lovordat det nya regelsystemet och det lugn som nu återkommit till fjället under hösten 2006 med mindre slitage på naturen som följd. Framförallt så har detta åstadkommits genom det jaktguidekrav som införts på utländska jägare.

De som inte varit nöjda med detta regelsystem är de helikopterföretag, som nästan uteslutande marknadsfört via annonser i norsk media, mot den norska marknaden de sista 5 åren. Dessa har uppenbarligen inte värderat fjällvärlden ur något längre tidsperspektiv än möjligen till nästkommande jaktsäsong. Dessa företag har troligen heller inte för avsikt att flyga ut jägare och fiskare på fjället längre än de närmaste åren fram i tiden. Vi och våra barn som tänkt oss att kunna leva och verka i fjällkommunerna i ett längre perspektiv om minst 25 år, och detta helst utan att förbruka resursen, samt också vill se en hållbar utveckling för den lokala turistindustrin i framtiden, applåderar länsstyrelsens nya regler.

Att skruva tillbaka klockan och ändra tillbaka regelsystemet nu innebär att ödelägga alla möjligheter till en hållbar utveckling och ett sunt förvaltande av våra svenska fjällområden.

I Kiruna Kommun som innehar den största andelen av statlig mark ovan odlingsgränsen av landets fjällkommuner kommer problemen och följdverkningarna av en helt fri utländsk jägarinvasion, med fortsatt galopperande nedslitning och nedskräpning och ett alltför stort jakttryck, ge absolut störst konsekvenser för fjällnaturen, som dessutom av klimattekniska skäl är känsligast i landet.

Eventuell diskriminering av medborgare från EES- länder.

• Inga nationaliteter är utestängda från jakt, man har bara anpassat jakttiderna till det som gäller i andra EES-länder, detta då man har upplevt ett enormt jakttryck de första två veckorna av jakten, ett tryck som missgynnar viltet, naturen samt lokalbefolkningens möjligheter till jakt. Detta tryck uppstår då andra aktuella EES-länder påbörjar sin jakt två veckor senare än Sverige samt utestänger andra EES-medborgare från sin egen jakt.
  
• Frågan handlar om ett förnuftigt användande av vildmarken och inte om tjänster: En upplåtelse att använda och njuta av naturen samt utnyttja vår kollektiva egendomsrätt kan knappast vara en tjänst:
  
• Man öppnar jakten för boende utanför Sverige i samma ögonblick som jakten öppnar i deras respektive länder, i de flesta fall finns ingen likvärdig jakt i andra länder men Sverige öppnar sina gränser ändå.
  
• Vi talar här om Västra Europas sista vildmark, som är mycket känslig för en oreglerad trafik och jakt. Detta handlar inte bara om ripan utan även om andra arter som inte tål en allt för hög störning. Varför ska den sista vildmarken plötsligt bli en handelsvara? Värdet för Sverige, EU och besökarna är långt större om mystiken och svårtillgängligheten hålls på en viss nivå, en nivå som tillgodoser naturens behov.
  
• Tyvärr har man sett att tillresta gästjägare har andra värderingar än Svenska. Detta ligger kanske i sakens natur: Har man först åkt långt och investerat stora summor pengar så blir tyvärr kvantitet och inte kvalité det avgörande. Jägare såväl som bevakare kan ge många exempel på hur denna rovjakt bedrivs, inte bara på tillåtna arter. Detta är grunden för kravet på guide: man önskar skydda en känslig natur från missbruk.
  
• Att byråkratin ska förvandla en av Europas sista vildmarker till en ”tjänst” öppen för alla, och utom kontroll för de som är satta att förvalta detta enorma värde är nära galenskap, detta särskilt med tanke på den ”gröna” profil EU försöker skapa. Ska äganderätten åsidosättas fullständigt, och i så fall vad händer i förhållande till privata markägare?

Hur uppstod ”problemen” och protesterna?

• De största motståndarna till de nya reglerna är två grupper: jägare från Norge uppbackade av det Norska jägarförbundet samt så kallade ”tjänsteföretag” som säljer kringtjänster, såsom transport, boende & mat kopplade till jakten som säljs av länsstyrelsen och erbjuds Norska jägare. (Jägare från andra europeiska länder har inte motsatt sig dessa regler även om de har levt med dessa i flera år)
  
• Att jägare från Norge motsätter sig detta är väl ganska naturligt: I och med att jakten är stängd för såväl dem som för alla andra EU-medborgare i deras eget hemland, har de inget alternativ dessa två första veckor. I och med detta faktum så borde man fundera över varför Sverige skall tillåta jakt för boende i utlandet när deras eget hemland inte gör det? Är lösningen att man stänger all jakt dessa två veckor? Skulle detta lösa situationen och göra EU glada? Nej! Detta skulle bara göra att Svenska jägare alienerar sig än mer gentemot utländska jägare.
  
• Det finns otaliga exempel på att liknande regler tillämpas i andra länder, man kan börja med sjöfågeljakten i Danmark där man måste vara bosatt i Danmark för att praktisera jakt, ripjakten på Finnmarksvidda i Norge där det är närmast omöjligt för en utlänning att jaga och mycket svårt även för en Norrman bosatt i södra Norge etc.etc. I Sveriges fall talar man bara om två veckor! Det senaste från Finnmarksvidda är att man skall flytta starten på jakten för alla jägare, även Norska som inte bor i Finnmark, detta från den 15/9 till 1/10, vilket medför att trycket mot Sverige kommer att öka stort då den Svenska jakten öppnar den 25/8.
  
• Med de Svenska reglerna från 2006 är alla jägare välkomna två veckor in i jakten, detta under förutsättning att de accepterar att jaga med guide ELLER en svensk kompis. Denna jakt erbjuds med en tillgänglighet till marker långt större än i något annat land i Europa och till ett pris långt lägre än det man kan hitta i exempelvis Norge.
  
• De nya reglerna har varit praktiserade i flera år, detta i förhållande till alla utomlandsboende med undantag för Nordiska medborgare. Nu när Norska medborgare måste anpassa sig till samma regler som alla andra EU-land har frågan plötsligt blivit högaktuell, ganska intressant då Norge INTE är ett EU-land och då inga andra EU-länder har protesterat.
  
• Att tjänsteföretagen protesterar mot de nya reglerna är också självklart då de har skapat sin inkomst genom försäljning av arrangemang kopplade till jakt. I vilket EU-land har privata företagare tillåtits att profitera på vildmark utan en krona i ersättning till ägaren?? Varför ska någon få utnyttja och i vissa fall vara med att förstöra naturen för egen vinnings skull? Detta handlar inte om tjänsteföretag, tjänster eller privata företagare men om att förvalta en naturresurs på bästa möjliga sätt för naturen samt att tillhandhålla en förnuftig jakt för markägaren: Svenska medborgare!
  
• Det är heller ingen hemlighet att det finns andra marknader för jakt inom EU (t.ex England som gärna betalar stora summor för jakt i Sverige, detta utan att bry sig om vilka specifika jakttider som gäller). Det är upp till företagen att anpassa sig till gällande regler samt marknad!

Svenska jägares roll.

Det kan hävdas att Sveriges jägare har egoistiska perspektiv på det hela.

• Utan den insats som görs från jägarna genom viltvård, bevakning och andra ansträngningar som görs för att bevara sunda bestånd av vilt hade troligen mångfalden i Svensk natur sett annorlunda ut idag. Den Svenska jägarkåren är en garant för att behålla våra viltstammar. Vidare är troligen den Svenska jägarkåren den mest utbildade och kunniga i hela Europa. Vilka andra tar ett sådant ansvar för våra viltstammar? Regeringen? EU? Ett gott exempel är Rapphönan på Gotland och Öland: är det några andra än jägarna som arbetar för att rädda denna hårt trängda fågel, en fågel som tidigare var ett naturligt inslag i jordbruksmarker över hela Sverige? Slutligen vill vi igen påminna om egendomsrätten till Statens mark!

Valet och regeringen.

Moderaterna, Centern, Folkpartiet och KD gick bland annat till val på att ha en mera sansad inställning till jakten i Sverige, med mera sansad menas än det deras Röd/Gröna företrädare stod för. Detta var mycket uppskattat av jägarkåren och bidrog nog i stor grad till den borgerliga valsegern då jägarna valde jakten som en ”hjärtefråga” i detta val. Efter knappt fyra månader vid makten visar man att detta var tomt prat genom att ge ett direktiv till jordbruksverket som inte bygger på några fakta eller noggranna utredningar. Direktivet är bara ännu ett exempel på en undfallenhet gentemot EU som saknar motstycke, till och med värre än Winbergs ”morkullestopp”. Kommissionen har så långt inte en gång krävt några ändringar, den har bara frågat om ytterligare information! I detta läge stormar regeringen iväg och ger instruktioner om att nya direktiv tas fram, direktiv som kan ställa till allvarlig skada för fjällvärlden samt ta ifrån oss ett stort rekreationsvärde. Dessa direktiv kommer fram som ett resultat av några få näringsidkares klagomål, Norska jägares besvikelse över att få vänta med jakten tills den är laglig i deras eget land samt kommerskollegiums funderingar.

Sedan när blev hänsynen till naturen en fråga för kommerskollegium och sedan när blev fjällvärlden en tjänsteleverantör???

Det Svenska folkets äganderätt.

Sveriges mantalsskrivna skattebetalare är per definition ägare till statens mark, en mark där man nu i praktiken överlåter äganderätten till EU. Skall denna överlåtelse också gälla privata markägare, de halvstatliga skogsbolagen och andra AB? Svaret på frågan är självklart nej….Med andra ord så skulle inte denna debatt ha funnits om fjället hade varit bolagiserat i ett halvstatligt företag, då kunde man fritt reglera jakten. Skall nu plötsligt en rörande kamratskap mellan Norrmän och EU-byråkrater bli ägare till marken? Är inte det Svenska folket den rättmätiga ägaren till ”Statens” mark och tar inte EU hänsyn till äganderätten? Är denna fråga utredd av regeringen? Troligen är det inte så!

Vad händer från ”Fotfolkets” sida?

Denna fråga är nu blivit mycket aktuell och infekterad i de flesta läger som har någon anknytning till natur, jakt och miljövård. De senaste dagarna har följande skett:

• Kiruna Jakt och Fiske i samarbete med Gruvtolvan, Kiruna Jaktvårdskrets och Jägarförbundet i Norrbottens län har formulerat ett brev till regeringen. De begär där ett sammanträde med ansvarig minister innan några ändringar genomförs.
  
• Kontakter och samarbete håller på att upprättas mellan jägarorganisationer, hundklubbar, naturvårdsorganisationer, ornitologer och andra intresserade grupper som vill värna om naturen.
  
• Gemensamt kommer man nu att sätta press på EU, Politiker, Länsstyrelser och andra involverade parter.
  
• Jägareförbundet, som representerar ca 250 000 jägare, har protesterat kraftfullt mot regeringens beslut och upplever en massiv press från sina medlemmar att agera med kraft i saken.
  
• Så långt har man, i hopp om en bra lösning, valt att inte informera rikspressen. Detta då man är i den tron att detta vill vara till större skada än nytta i detta läge.

Regeringen har på bakgrund av kritik från kommerskollegium och en förfrågan från EU skyndat iväg med ett ogenomtänkt uppdrag till ett oförberett verk:

Regeringen har inte satt sig in i viktiga frågor som:

• Hur ser EU-rätten egentligen ut, och under vilken artikel hör egentligen jaktfrågor (naturvärn/tjänst/äganderätt etc.)? Vad säger EGENTLIGEN EU om frågan?
  
• Berörda parter som Jägareförbundet, Ornitologerna, Naturskyddsföreningen, urbefolkning samt lokalbefolkning är inte konsulterade i frågan.
  
• Av vad vi kan se har inte regeringen använt sig av sina egna jurister för att utreda hur EU-direktiv samt jurisdiktion egentligen ser ut i frågan.
  
• Av vilken orsak kan andra länder helt stänga ute medborgare bosatta i andra EU-länder samtidigt som Sverige inte kan begränsa jakten i TVÅ veckor?
  
• Vilka kort och långsiktiga konsekvenser kommer beslutet att få för fjällvärlden, viltet och faunan?
  
• Skulle det inte vara naturligt att Regeringen istället valde att vända sig till EU och initiera ett arbete med målet att skapa ett gemensamt regelverk inom hela unionen?

Vi anser att regeringen har givit Jordbruksverket ett omöjligt uppdrag. Oavsett vilken lösning verket kommer fram till så kommer denna att vara ett resultat av Regeringens dåliga förankring i verkligheten. Konsekvenserna av att lägga sig flat för Kommerskollegiums betänkande, utan en djupare analys av alla frågor, kommer att bli enorma för naturen, jägarna, den sittande regeringen samt för umgänget mellan jägare av olika nationaliteter.

Konklusion.

• Sverige förvaltar i dag en av Europas sista vildmarker. Denna förvaltning är inte utan problem då flera intressen ska tillgodoses: Samernas, lokalbefolkningens, turisternas olika intressen och sist men absolut störst naturens behov och begränsningar. Så långt har Sverige lyckas att lösa frågan i harmoni med alla berörda parter. Man lyckas dessutom att erbjuda utlänningar en fantastisk möjlighet att ta del av fjällvärlden och dets rikedom, detta med en tillgänglighet och till priser som saknar motstycke.
  
• För att uppnå detta har man lagt vissa, men små, begränsningar i form av ramar för hur upplåtelsen ska ske. Nu ska med andra ord några få individ och bolag riva upp detta arbete med risk för att fjället antingen stängs helt eller förstörs, detta i kommersialismens goda anda?
  
• Det som gör det hela så intressant är att frågan INTE drivs av naturvårdsföreningar, urbefolkning, lokalbefolkning eller andra med förankring i fjället men av några få näringsidkare samt jägare från ett annat land som gör anspråk på den Svenska fjällvärlden under de TVÅ VECKOR när de inte får jaga hemma i sitt eget land!!!!
  
• Vilka intressen vill Sveriges Regering samt EU skydda?
  
• Det är uppenbart att denna fråga inte är tillräckligt belyst från Regeringens sida, och vi hoppas och tror att man nu väljer att belysa frågan igen, detta då man nu förhoppningsvis har fått ett bättre perspektiv på komplexiteten i frågan. För att förhindra att en förhastad regeländring kommer till stånd är det utomordentligt viktigt att Regeringen återkallar sin remiss till Jordbruksverket, och detta inom några få dagar och definitivt innan den 5/2.

Framtid.

Då vi vet att Jordbruksverket har ett direktiv från Regeringen och att detta direktiv kommer att utmynna i nya regler inom några få dagar så ber vi om en mycket snabb reaktion på detta brev. Jordbruksverket och Länen kan, med det uppdrag de har fått, inte göra annat än att framtvinga lösningar som är enormt negativa för Sverige, dess natur och den del av befolkningen som uppskattar denna. Alla berörda parter ämnar därför agera vidare i denna sak och hoppas därför att vi har fått en respons inom utgången av denna vecka. Vi respekterar fullt ut att regeringen har många frågor på sin dagordning, men så som denna sak har blivit hanterat har vi inte annat val än att be om snabba svar, i annat fall är saken utagerad inom en vecka. Regeringen har tagit beslut utan samråd med berörda parter och detta i en expressfart som saknar motstycke i den moderna politiska historien.

Sist men inte minst.

För att belysa olikheterna inom EES samt för att underlätta för beslutfattarna har vi idag beslutat att anmäla Norge, Danmark samt Italien till EU-kommissionen.

Detta då dessa länder har regelverk som vida överstiger Sveriges i form av diskriminering av andra EES-medborgare. I Norges och Danmarks fall handlar det om en permanent utestängning av icke bofasta medborgare, och som tidigare nämnts så diskriminerar Norge även Norrmän från olika delar av landet när det gäller tillgången till jakt.

Denna anmälan borde kasta ljus över de förhållanden som råder inom andra EES-länder. Med detta i åtanke så vore det naturligt att Sverige avvaktar en utredning från EU-kommissionen innan man, ensidigt, ändrar sina regler i förhållande till ett regelverk som ingen har utrett och som ingen följer.

Vi hoppas denna skrivelse har bidragit till att belysa denna svåra fråga och ser fram emot regeringens svar.

Med vänliga hälsningar

Tage Gustavsson, Samordningsansvarig Jakttillsyn i Kiruna Kommun
Johnny Broman, Svensk Vorstehklubb, Sverige
Nils Andersson, Kiruna, Jägare
Joachim Almgren, Kiruna, Jakttillsynsman, Jägare
Michael Fossum, Visby, Jägare

Vi vill påpeka att vi representerar och stöds av flertalet av Sveriges småviltsjägare, hundklubbar samt den naturintresserade allmänheten.

Svar önskas till:

joachim.almgren@telia.com

michael.fossum@telia.com

KEBconsulting@telia.com

Sändlista:

Generaldirektören vid Jordbruksverket, Mats Persson
Överdirektören vid Jordbruksverket, Christina Huhtasaari
Landshövdingen i Norrbottens län, Per-Ola Eriksson
(TF) Landshövdingen i Jämtlands län, Uno Svaleryd
Landshövdingen i Västerbottens län, Lorentz Andersson
Länsstyrelsen i Norrbottens län:
Håkan Spett
J-O Westerberg
Erik Gustavsson
Torsten Nilsson
Kommunalrådet i Kiruna Kommun, Kenneth Stålnacke
Svenska Jägareförbundet:
Förbundsordförande Ove Wictorin
Torsten Mörner
Hans Geibrink
Ove Geibrink
PG Sundström
Håkan Weberyd
Svenska Naturskyddsföreningen, Kanslichef Svante Axelsson
Gruvtolvan i Kiruna, Harry Rantakyrö
Kiruna Jakt & Fiske: Kurt Edin, Bertil Karlsson
Anna Grönlund Krantz ( fp)
Kristina Zackrisson, Riksdagsledamot (s)
Rolf K Nilsson, Riksdagsledamot (m)
Christer Wennström, Jägare, Stockholm
Rolf Abrahamsson, Jägare, Koskullskulle
Håkan Tofte, Jägare, Gällivare
Ingemark Stöckel, Kiruna
Kiruna Lappland ek. för. Peter Salomonsson VD
Miroi AB, Jan Aspvik VD
Anders Gidlund, Jägare Kiruna
Hans Swedell, (m), Kiruna
Svenska Setterklubben för Engelsk Setter, Ordförande Leif Berglund

Inskickat [2007-02-08]

//Vidarebefordrar dessa länkar som skickats in. NNFK tar inget ansvar eller ställning till vad som presenteras på följande sidor, utan det är upp till var och en att värdera och skaffa sig kunskap om vad som händer och sker. / Webm //

Sökte på Google under ”Rypejakt i Sverige” och hittade lite.. Det är blandat om att ripjakt i Finnmark fungerar bra, sen vänder det till ohållbart… Norska jaktarrangörer som säljer jakt i Sverige…. Problem med överskjutning i Norge enligt forskarna…

osv. osv.

http://www.jakt.net/index.php?option=com_content&task=view&id=960&Itemid=70

http://www.nsr.no/website.aspx?objectid=1&displayid=12574

http://www.namdalsavisa.no/Nyhet/article2392392.ece

http://www.jeger.no/php/art.php?id=316081

http://www.jakt.net/index2.php?option=com_content&do_pdf=1&id=960

http://www.villmarksliv.no/index.php?option=com_content&task=view&id=505&Itemid=1

http://www.jaktweb.no/annonser/classified.php?catid=15&subcatid=81&adid=14

http://www.nrk.no/nyheter/distrikt/troms_og_finnmark/1.436387

http://www.vossjeger.com/main.htm?DID=971

http://www.tfk.no/nytt/2006/svenskjakt/regelendring.shtml

http://www.jaktsjefen.no/annonse.php

http://ekstra.altaposten.no/blog/wrapper.php?/archives/49-Vil-forby-jakt-med-hund.html

http://www.ssw.no/Turer/Vindelfjellene/index.htm

http://teamarvas.com/

[2006-04-19]

Här kommer lite information om hur NNFK agerar i debatten kring den fria fjälljakten. Nedan publiceras även en insändare från en av våra medlemmar.

Under hösten/vintern 04-05 startades det ett Nätverk bestående av lokalklubbarna i fjällkommunerna och motsvarande i Vorstheklubben. För NNFK har Niklas Ohlsson, Anders Dahl och undertecknad varit aktiva. Nätverket startades då man insåg att den sk ”Ekströmska rapporten” inte hade med någon referensgrupp baserat på fågelhundar och fjälljakt. Vi är oroade att vi som minoritet inte kommer att få komma till talan i denna viktiga fråga. Det är också oroande att grundsyftet med reformen från 1992 kommer att frångås, friheten att välja jaktdag och jaktområde till en överkomlig kostnad försvinner från det utbud som bidrar till att göra alla glesbygdskommuner attraktiva för inflyttning alt. bibehållande av bostadskommun för permanent boende.  Nätverket har etablerat kontakt med Länsstyrelsen i vårt område och steg två blir nu att kontakta våra beslutsfattare för att framföra vår gemensamma mening.

 Anna Karin Lundmark

e

Jägarfolkets röst!

Jag tillhör i själ, hjärta o gener det ursprungliga jägarfolket. Människan som jägare fanns före odlare o tamrensägare. Folkgruppen jägare är om några ett naturfolk.
Jag tillgodogör mig mitt jaktbyte o lever delvis av detta. Jakten är för mig ingen "hobby" utan utgör mitt livsblod, min livsnerv och hela min livskvalitet. Den är helt enkelt för mig en livsnödvändighet. Om någon så  borde jag ha ett mycket ursprungligt och naturligt berättigande.

Jakten och fjällen avgjorde också valet av den plats i glesbygden där jag vill kunna finnas o leva, en  fjällkommun i Jämtland.
 
Jag är beredd kompromissa om det krävs för att dela nyttjande och vård av våra idag gemensamma resurser. Jag kräver ingen positiv särbehandling som renägarna och jag får inga bidrag för att kunna bevara min livsstil.
Jag delar solidariskt på skyldigheterna i samhället och betalar därtill även skatt till särrättigheter som sameting, sameskolor, samekultur och rennäring.
Ge mig då åtminstone samma rättigheter nyttja de fjäll och den jakt som är vårt gemensamma arv.
Jag tar med detta krav inte ifrån samerna några rättigheter. De kan jaga  på samma vilkor. Den ripjakt jag vill bedriva är dessutom inte en resurs som de renägande samerna nyttjar annat än i undantagsfall. Jag vill ur mitt perspektiv bara hävda också jägarfolkets sedvanerätt  baserat på att vi funnits och  jagat sedan urtid!

När jag jagar har jag alltid försökt göra det med omdöme och med hänsyn gentemot rennäringen och jag är bredd fortsätta så. Jag är dessutom beredd fortsätta betala en rimlig avgift för min livsstil och må den då till delar fortsatt tillfalla renägarna (även här som positiv särbehandling). Jag har aldrig försökt sabotera gällande reglerade fjälljakt eller sökt motsättningar om jakten. Däremot har jag mötts av det.

Lika rättigheter och skyldigheter borde vara självklart! Nu föreslås jag som jägare dock i senaste Fjälljaktsutredningen få ytterligare minskade rättigheter i förhållande till redan gynnade renägare. Varför ska inte jag kunna hävda ett likaberättigande till gemensamma resurser i vårt land och få en möjlighet bo kvar i min fjällkommun jag också?

Jag vill inte framöver bli utsatt för renägarnas godtycke och vinstintresse rörande fjälljakten. Mina rättigheter och min livskvalitet kommer sannolikt att kraftigt bli beskuren och risken för att personliga kontakter och storlek på plånboken ska bli avgörande faktorer för vem som ska få jaga småvilt i fjällen är uppenbar.

Nej låt oss istället hålla oss till nu gällande fjälljaktsreform (exklusive Tossåsen-modellen) och söka lösa eventuella problem på lika villkor med samma skyldigheter och rättigheter.
Låt oss vara lika inför grundlagen, ingen förmer och ingen förmindre.

Till jägarfolket vill jag också rikta följande uppmaning:
Gör valet 2006 till ett val där jakten som avgörande faktor  bestämmer var du lägger din jägarröst. Rösta på de personer o det parti som är beredda beakta dina rättigheter och din livsstil. Vägra vara tyst och kräv klara besked allt ifrån din kommunpolitiker till din riksdagspolitiker. Valsedeln måste bli vårt vapen detta år!

Roland Ohlsson, Oviken