Nisse med sambo Monica & dotter Bitte samt hundar
Nisse med sambo Monica & dotter Bitte samt hundar


Nisse (Nils W Nilsson) jagar på andra marker nu

För några dagar sedan nåddes vi av ett mycket tråkigt besked, Nisse hade slutligen förlorat kampen
mot cancern. Det blev en tung dag och tankarna kretsade kring Monica och Bitte med familj. Men
under dagen återkom med jämna mellanrum minnesbilder av en mycket god vän i olika situationer
och händelser. Några av dom var t.ex. när vi (Barbro och jag) stötte på Nisse för första gången i
mitten på sjuttiotalet. Det var på jaktprov i Storlien och vi hade precis skaffat vår första engelsk
setter. Vi kände oss ganska bortkomna och la märke till en karl som kändes ”hemtam” i miljön.
Dessutom verkade han mycket insatt i ”vår ras” så vi la namnet på minnet och försökte, när tillfälle
gavs, ställa alla frågor som vi inte trodde att vi hade svar på. Det var alltså Nisse vi hade träffat.

Frågorna ställdes så fort det yppades ett tillfälle och svar fick vi. Svaren blev väl inte alltid det vi
hoppades på men de var alltid raka och ärliga. Med lite distans till frågeställningarna insåg vi också
(oftast) att Nisse hade nog, trots allt, haft rätt. Åren gick och kontakterna ändrades med tiden till att
övergå från frågor till samtal och diskussioner vilket också utvecklades till en varm och hjärtlig vänskap.

Naturligtvis var vi fortsättningsvis inte alltid överens i olika frågor. T.ex. vem som var bästa hunden
(Filip eller Pino) blev vi inte överens om. Så den diskussionen har vi kvar när vi träffas nästa gång i ett
annat rike och stämningen kommer att vara lika hjärtlig då som den var när vi diskuterade ämnet vid
senaste tillfället.
Det är nog så att de flesta upplevde Nisse som en generös man som gärna delade med sig av sina
starka och tydliga åsikter i olika frågor men samtidigt så är nog minnet också att samtalet/mötet
präglades av mycket skratt och värme, kort sagt – en trevlig stund med en trevlig karl.

Det går inte att gå förbi alla de engelsk settrar som passerar revy när tankarna kretsar runt Nisse. Den
första av Nisses hundar som gav de flesta, som umgicks med Nisse på den tiden, minnen som
fortfarande är mycket tydliga. ”Nisse och Mojje” blev i begynnelsen ett begrepp som kännetecknades
av Nisses ”hatkärlek” till vildskinnet Mojje och enbart stor kärlek från omgivningen. Det resulterade i
att Mojjes framgångar på jaktprov m.m. gav mycket större ovationer från omgivningen än vad Nisse
själv ville tillstå (även om han innerst inne var jublande glad)!
Efter Mojje (Nickel & Dime af Trollbo) har Nisse presenterat hundar som t.ex. Landborgens Capone,
Viltungla Filip, Pino, Falcsagans Chabli, Kill Bill (tillsammans med Bitte) och Rico. De har levererat
championat i olika former och därtill, med flera av ovanstående hundar, vunnit Engelska
Setterklubbens segrarklass och även SM vid olika tillfällen. Fantastiska hundar allihop.

Sedan beskedet om Nisses bortgång kom har jag läst den gripande dikten, som kompletterade
budskapet, ett flertal gånger. Den sammanfattar i många avseenden min bild, och förmodligen
många andras bild, av Nisse på ett fantastiskt sätt. Vi är väldigt många som kommer att känna stor
saknad, nu och framöver, av att Nisse inte finns med oss längre. Att Nisse då skulle säga ”gråt inte
över att jag gått ut på en längre promenad, minnena finns ju för alltid kvar” är helt logiskt för mig. Jag
tror också att han skulle ha kompletterat med ”Stanna inte upp, gå vidare. Det finns fortfarande
många skratt och många engelska settrar att uppleva. Våra gemensamma minnen försvinner inte ändå.

Vila i Frid Nisse

Nedre Norra Fågelhundsklubben
genom Leif Berglund

Foto från mitten av 80-talet: Nisse med Landborgens Capone, Viltungla Filip & Falkhöjdens Bilbo
Foto från mitten av 80-talet: Nisse med Landborgens Capone, Viltungla Filip & Falkhöjdens Bilbo

Lennart Kjellsson


En stor människa och hundman har vandrat vidare och jagar nu på de sälla jaktmarkerna tillsammans med sina välmeriterade fågelhundar.

Lennart som var född och uppväxt i Klövsjö startade sin hundkarriär på Gotland med sin första pointer Pang
När Lennart och hans familj senare återvände till Klövsjö införskaffades pointertiken Jämtens Josefina som blev stamtik i Jo-Kjells kennel. 

Han hade stora framgångar med sina Jo-Kjells hundar och titlarna har varit otaliga, många SM titlar och Fjällpokaler hamnade hos Jo -Kjells . Man skulle kunnat tro att prishyllan hemma hos familjen Kjellsson vore NNFK 's prislager.

Jo-Kjells kennel belönades även av SKK med den ärofyllda Hamiltonplaketten och av SPK med Axel Hedenlund medaljen fyra gånger för förtjänstfullt avelsarbete.

Lennart var trots sina stora framgångar lika ödmjuk och villig att ta in nya rön och lärdomar genom hela sitt liv. Han lyckades inte bara med sina Pointrar även Gordon setter och Engelsk setter lyckades han föra fram till stora framgångar.

Lennart var en stor sportsman och en förebild för oss alla inom fågelhundssporten. 
Vi saknar dig Lennart, vi sänder våra varmaste tankar till Ingegerd och barnen.

NNFK/ Kerstin Frändegård Kristina Edh
 

Andreas Larsson


Så var hösten åter här med den efterlängtade ripjakten, hundträningen och jaktproven, men... 
Andreas, DU fattas oss!
 
Min personliga förlust är stor då jag nu djupt saknar vänskapen och delandet av de idéer, den kunskap och det framtidshopp som du förde med dig!

Dina hundar är också en god husse fattigare och verksamheten inom NNFK får nu klara sig utan det du skulle betytt som god domare och framtidsman!
 
Det bara måste finnas "sälla jaktmarker" där du och Erik nu vistas och njuter av "himmelsk ripjakt" och där jag så hoppas få möta upp en dag!
 
Skitjakt, broder!
 
För mig... och för NNFK
 
Ohlsmyrens Ohlsson