GORDON SETTER

Hej!
Klart att jag kan skriva några rader om varför jag har rasen och min historia bakom. 
1975 såg jag en svart och brun setter för första gången i mitt liv. Det var på Solvalla travbana som denne snygge hanne uppenbarade sig, det blev kärlek direkt. Jag skyndade mig hem och läste i min hundbok att rasen hette Gordonsetter. Jag bestämde mig för att jag skulle skaffa mig en sådan hund då detta passade in i vårt liv.

I slutet av år 1977 köpte vi en liten gård utanför Östersund och jag började titta mig runt efter en uppfödare. Fick kontakt med en uppfödare som inte bodde så långt ifrån där jag bodde i Vällingby. Där fick jag inte köpa någon hund för att jag inte då jagade. Jag fick kontakt med en annan uppfödare, Josett´s Kennel, Inga och Ivan Johansson i Örebro. Där fick jag hämta min första gordon i februari 1978. Hon hette Josett´s Gazell och blev stamtik till Kennel Åshöjden.

Väl uppe i Jämtland började mitt intresse för jakt över stående fågelhund. På den tiden var det inte lätt att få jaga i fjällvärlden, det gick inte att köpa jaktkort som idag. Markerna var utarrenderade till människor som ofta bara var uppe några dagar i början på jaktsäsongen. Jag hade turen att träffa folk som hade egna marker, fick jaga och jaktträna på dessa marker.

1980 fick Gazell sin första kull e. Krutröikens Igalo. Jag behöll en valp, Åshöjdens Zoraya, hon blev den första gordonsetter som gick till Fjällpokalsfinalen. Detta var år 1981. 1982 fick hon sin första jaktprovsmerit, en 2 ak i Norge. Det hann bli ytterliggare en kull på Gazell innan hon fick sluta sina dagar många år för tidigt pga av en olycka.

Zoraya blev bla mor till Åshöjdens Nicole och Åshöjdens China. Nicole blev också historisk inom rasen. Hon blev den första svenskfödda gordon som fick en 1 ökl på fjällprov. Nicole blev Svensk och Norsk utställningschampion. Nicole blev mor till SJCH SUCH Åshöjdens Kid.

China blev tyvärr aldrig jaktprovsmeriterad, hon ägdes av Gunnel Ekman i Stockholm. Jag fick låna in China vid två tillfällen för avel, jag hade då sett att det inte var något fel på hennes jaktliga talanger. Jag parade henne med trippelchampion Getryggens Tobie van Tootsie. China blev mor till flera högt jaktprovsmeriterade avkommor. Bla SJCH SUCH Åshöjdens Wienna, SJCH SUCH Åshöjdens Highness, Åshöjdens Hot Shot, Åshöjdens Havannah och Åshöjdens Hero Cooper. Dessa hundar har i sin tur många jaktprovsmeriterade avkommor som har betytt en del för rasen. China tycker jag visar att inte bara högt meriterade tikar är värda att avla på. Det har större betydelse att valpen/hunden hamnar i rätt händer, på någon som har förmågan att dressera sin hund för att göra den till en jaktkompis!

1987 träffade jag min livskamrat Sten Storm. Han hade aldrig jagat och var hundallergiker! Hur skulle nu detta gå? Sten blev intresserad av detta och fick en bra medicin för sin allergi. Han lärde sig fort. Då jag var gravid fick han gå på sitt första jaktprov och föra hund, han tog pris direkt med en unghund, en 2 ukl. Dagen efter tog han en 1 ukl. Alla våra hundar fungerar för oss båda. Det är oftast jag som har tiden att dressera och träna dem på fjället.

Under åren har det blivit många premieringar på flera hundar som vi själva har ägt. Den största vinsten som alla bara drömmer om att vinna kom i september 2005 då Sten förde vår SUCH Åshöjdens Tracy till vinst i Fjäll-SM. Tracy blev också historisk då hon var den första gordon som vann ett Svenskt Mästerskap på fjäll. Tracy har blivit mor till många goda gordons bl a Åshöjdens Locky, Åshöjdens Sigge, Åshöjdens Vivi,  Åshöjdens Vanda, Åshöjdens Cowboy och Åshöjdens Camaron.

Under åren har vi fått 11 championat på våra uppfödningar. Flera gånger har våra uppfödningar blivit Årets Gordonsetter, Årets Unghundar, Årets Champion mm. 2006 var ett bra år för oss som uppfödare. 4 av 6 vandringspriser i Gordonsetterklubben gick till oss. Årets Uppfödare, Årets Gordonsetter (Tracy), Årets Öppenklassare (Åshöjdens Vivi), och Unghundpokalen (Åshöjdens Camaron). År 2007 hoppas jag att 6:e generationen efter Gazell ser dagens ljus hemma hos oss i Brunflo.

Gordonsettern är idag inte riktigt samma hund som för ca 30 år sedan då jag började med rasen. Den har utvecklats som jakthund därför att vi uppfödare har avlat på jaktligt goda individer. Idag är rasen lika lätt att dressera som de andra brittiska raserna. Jag själv har haft både pointer och engelsk setter. Gordon har en på/av knapp. Lugn och harmonisk hemma och ute så är den arbetsvillig. Lättdresserad och vill vara till lags. Den är tålig för väder och vind. Ofta hör man på prov då det är dåligt väder "idag är det gordonväder...." 

Gordonsettern har också en förmåga att anpassa söket efter biotopen. Den var ju tidigare en utpräglad skogsfågelhund vilket gör att den oftare rapporterar än andra raser. Detta gör kanske också att den håller bra kontakt även om den går stort på öppna marker.

Att den är fin att se på gör ju inte saken sämre, färgerna, den kolsvarta blänkande pälsen med de kastanjebruna fläckarna och hundens mörkt bruna ögon, gör att när de tittar på en så smälter man.... 

/ Ewa Posner Storm