Engelsk setter på fjället - en fantastisk upplevelse!

Varför blev det Engelsk Setter? Uppdraget från vår webmaster är att beskriva varför jag valde just den rasen. Jag måste nog börja med att svara på varför det blev stående fågelhund. Jagat hade jag gjort sedan mitten på 90-talet, främst älg men även lite hare och rådjur. Jag pratade med en bekant, som hade en korthårig vorsteh, om att det skulle vara kul att hänga med någon gång. Så blev det och jag gjorde min debut på ripfjället i slutet av 90-talet. Vi gick från Nulltjärnarna bort mot Stensdalsfjället och sedan mot Kyrkstensfjället och hem. En fantastisk dag tyckte jag, hunden var väldresserad och hittade fågel som sköttes bra. Det sköts en del men alla fåglar överlevde, själv kom jag aldrig till skott den gången men sedan dess var jag fast.
 
Snabbt hem och meddelade glatt sambon att nu skulle det införskaffas ett stycke korthårig vorsteh, en hane skulle det vara som kunde dra husse i skidspåret också! Nu är ju inte livet alltid så enkelt som man själv tror, någon vorsteh skulle vi inte ha och DEFINITVT inte en hane. Det gäller att inte låta sig nedslås, det var ju trots allt ok att skaffa en hund och nu startade en liten undersökning om vilken ras som skulle passa. Många råd från goda vänner blev det men vi kunde inte bestämma oss.
 
Till slut blev det slumpen som avgjorde även för oss. En lördag eftermiddag efter en skiddag på skutan träffade vi vorsteh-ägarna igen utanför Raskens i Duved. Förutom nämnda vorsteh fanns även en Engelsk Setter i bilen, det blev kärlek vid första ögonkastet mellan hund och min sambo. En sån hund skulle vi ha! Letade bland planerade parningar och hittade en intressant i Gällivare mellan Ödebygdens Freja och Hallråas Karras. Ringde uppfödaren och meddelade att jag ville ha en tik och satte mig sedan att vänta.
 
Mycket förvånad mottog jag efter ca 6 veckor meddelandet att det inte blev någon tik över till mig, över till plan B. Vårt problem var att vi inte hade någon plan B så vi frågade uppfödaren om råd och han tipsade om en kompis som hade en nästan lika bra tik (Myrhedens D Zenta) som parats med samma hanhund. Vi ringde och hamnade så klart långt ner på listan med inte särskilt höga förväntningar. Nu blev det 12 valpar varav 7 tikar och vi fick välja som nr 6, lyckan var fullständig och de 70 milen till Malmberget gick som en dans både upp och ner. Hunden vi hämtade var Myrhedens F Ziggy Stardust och vårt äventyr startade, vi har kämpat på prov efter prov och hon har gått från bra till glimrande och nästan alltid hittat fågel. Dressyren har inte riktigt hållit med en 3 Ukl och 2 Ökl har det blivit, dessutom är hon fullcertad på utställning.
 
Efter 4 år skaffade vi ytterligare en hund, denna gången blev det från Ödebygdens och pappa till vår hund är ur den kull som vi inte fick någon valp från. Ödebygdens G Pop har inte haft några stora framgångar på jaktprov annat än finalen i Fjällpokalen och det är ju inte fy skam! Hon hittade fågel i finalen också med tuppen hade ingen lust att samarbeta tyvärr så vi blev oplacerade.
 
Idag ser jag ingen anledning att byta ras trots att jag haft vissa problem med eftergångar mm men det beror ju på mig och inte rasen.
 
Att se en Engelsk Setter svepa över fjället en vacker höstdag är en fantastisk upplevelse som fler borde få uppleva. Att fälla över egna hundar är också trevligt även om jag skulle rekommendera att ha med en skytt till att börja med så att man kan fokusera på hunden.
 
Om allt går som planerat utökas familjen med ytterligare en valp kring jul och då har vi tre Engelska Brudar hos oss. Om den visar framfötterna kan det tänkas bli en parning vad det lider, vi har försökt ta en kull på vår äldsta men det ville sig inte. Vår nya valp, om vi får någon, är systerdotter till vår äldsta hund.
 
 
Hållbacken 2007-10-16
 
Conny Åström

Varför ska man ha Engelsk Setter?

Frågan som ställdes mig löd enligt rubriken här ovan. Efter en hel del funderande kom jag fram till att man nog menade varför ska man ha ES istället för någon annan ras. Det anser jag vara en omöjlig fråga att besvara eftersom de flesta fågelhundsägare har fastnat för en ras när man haft sin första hund och skapat referensramarna efter den. Det blir alltså mycket svårt för en annan ras att leva upp till dessa referensramar. Men om samma person valt en annan ras som första hund hade förmodligen det blivit ”den enda rasen”.

Engelsk Setter är alltså en av flera raser som skulle kunna fungera för en första hundägare och då skulle man kunna bygga upp en fiktiv person som passar för att skaffa en ES.

Personen (eller paret eller familjen) bör:

• Vara intresserad av jakt eller kan tänka sig att bli jägare
• Vara intresserad av hunddressyr eller kan tänka sig att förkovra sig inom dressyrområdet.
• Gärna ha barn.
• Ha behov av att umgås med andra hundmänniskor och deras hundar. Spelar oftast ingen roll om man har hanhund då det generellt är ovanligt med hanhundsagressivitet.
• Har man inte möjlighet att ha fler än en hund brukar det fungera med ES då den är både slitstark och oöm.
• Har man behov av att vara ute i både dåligt och bra väder, vinter och höst fungerar ES oftast väldigt bra.
• Byter man miljöer och umgänge ofta fungerar ES väldigt bra då den oftast är socialt anpassningsbar.
• Vill man ha en hund med mjuk päls att krama fungerar ES utmärkt.
• Vill man ha en lugn hund inomhus är det oftast OK med ES.
• Vill man ha en hund med ett stort mått av jaktlust då man är ute är det oftast OK med ES.
• Vill man ha hela fåglar efter apportarbetet fungerar alltid ES OK.

För övrigt när det gäller jakten är ES som alla andra raser. Det finns bra och mindre bra exemplar i alla raser, där husse/matte har en väldigt stor inverkan på slutresultatet. Alltså det är upp till varje fågelhundsägare att forma sin egen produkt och skapar därigenom referensramarna för sitt fortsatta hundägande. Har dom tur så väljer dom en ES som prototyp.
/Leif Berglund